MEalltidvila.blogg.se

RIP sommaren...

Publicerad 2019-09-07 04:05:00 i Personligt,

Jag vet inte vart denna sommaren tog vägen fastän jag inte gjort något mer än bara varit här hemma. Det känns som att det nyss var juni men i juni var jag i mars typ, på riktigt. Nej, jag har bara varit här hemma givetvis och knappt varit på nya altanen heller. Visste ju att inget annat är möjligt än, så det var inget som förvånade mig...
 
Tycker ändå det är konstigt att tiden går så fort fast mina dagar är som att leva om samma dag hela tiden på repeat...
 
Undrar hur många vi är som lever på repeat som husbundna? Det kommer jag aldrig få svar på...
 
Jag lider oerhört av när andra har semester, det är enklare att stå ut när vardagen är som vanligt. Då är det enklare att acceptera min tillvaro för då slipper jag få se semesterbilder, badbilder och så vidare överallt. Detta kanske låter elakt och missunnsamt men nej, jag missunnar ingen, verkligen inte, jag vill att människor ska uppleva, resa, ha kul och njuta av livet till 100 eller helst lite till...
 
Men det är så otroligt jobbigt att inte själv kunna göra n.å.g.o.n.t.i.n.g mer än att överleva dagen/natten och gå mellan sängen och soffan...
 
Ingen fattar som inte varit i denna sitsen heller, hur jävla ont det gör...
 
 
 
 

Kommentarer

Postat av: Katarina

Publicerad 2019-09-07 12:17:31

Kan bara säga (vet att det kanske blir tjatigt) att jag känner precis som du. Fattar inte heller var sommaren tog vägen.... Hade också några önskningar o planer men det gick inte som jag tänkt mig.
Det gör mer än ont att leva så hembundna som vi gör. Man vill ju så gärna kunna glänta på den dörr till det som liksom kallas livet o som finns där ute.
Ledsen för att du inte kunnat använda er nya altan som var tänkt.
Såg i ditt förra inlägg att du fick kvarskatt, detsamma gäller mig o känns inte kul.
Hoppas o önskar att höstens ME-konferenser ska kunna ge oss alla svårt ME-sjuka ngt nytt avs forskn som vi kan ställa vårt hopp till!🙏

Varma kramar till dig o våra MEdkämpar💗💗💗

Svar: Ledsen för din skull också att du inte kunnat göra det du vill och längtar efter, ledsen för din kvarskatt också... Inatt har det varit så jobbigt psykiskt, när jag fick reda på att det är närmare tre års kö till St. Sköndal, alltså jag vet på riktigt inte hur jag ska orka vänta ett år till. Jag ger upp, det finns inget hopp alls, jag orkar inte vänta längre... Kramar till dig också <333
MEalltidvila

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela