Döden döden döden...
Det är alltför smärtsamt att tänka på vad jag skulle göra OM jag blir frisk men tankarna snuddar där i stort sett varje dag mer eller mindre. Jag är rätt säker på att jag aldrig kommer bli frisk men hoppas såklart att jag kommer bli bättre än så här som det är numera...
Vill inte plåga mig själv med att aktivt tänka på allt jag skulle vilja göra, det kommer över mig när det händer liksom. Tyvärr är det ofrånkomligt när mitt liv har krympt så här att allt bara handlar om att klara dagen så lindrigt som möjligt...
Jag har sedan en tid tillbaka börjat planera min begravning istället och skrivit lite i övrigt. Det är inte lätt för jag har flippat ur och tappat tråden också. Är inte klar på långa vägar men har börjat i alla fall, tänker att ju mer det är förberett så slipper de undra. Sånt här är ju inte easy peasy att prata om men vi ska ju alla dö en dag och jag känner mig mer nära döden än livet så att säga...
Jag vill till exempel inte att någon skriver "sov gott" någonstans överhuvudtaget. Kan man bestämma sånt ens? I alla fall så har jag skrivit det för jag tänker inte sova liksom...
Och nej, jag är inte deprimerad, vill bara ha det någorlunda förberett. Berättade för mannen vart han kunde hitta det ifall att, men han gillade det inte, fast nu vet han...
Jag tycker detta är viktigt och något alla borde göra innan man blir för sjuk eller bara plötsligt dör. Se över sina papper, skriva testamente och döstäda så det inte blir för jobbigt för de nära och kära sen med praktiska saker eller eventuella frågetecken. Det blir ju alltid jobbigt ändå och kan leda till olika konflikter också...
Jag tror detta ofta är något man bara skjuter upp för det är lite obehagligt att rota i eller ens ta upp, men som sagt vi kommer alla att dö någongång, det är ett som är säkert...
