Tio år blir tenn...
Jag letade efter ett brev och ramlade över ett annat brev jag fått från mannen. Det är något som jag helt glömt bort och inget som vi gjorde utan det fick ställas in för då började min sjukdom bli sämre och jag klarade snart inte av att arbeta längre. Vi har fått ställa livet på paus i stort sett sedan dess och att det skulle bli som det blivit kunde nog varken han eller jag tro...
Vi har fått ställa in så mycket och ja, till och med vår bröllopsresa är inställd sedan 2009...
Nu närmar vi oss vår tionde bröllopsdag och det är många tankar för mig. Det är så mycket jag skulle vilja göra men jag får vara glad ifall jag orkar duscha och klä på mig den dagen, kanske ta på en klänning och inte bara som vanligt gå i myskläder...
Helst av allt hade jag velat orka göra mig fin, sminka spökliket liksom, fixa till håret, laga mat tillsammans, duka fint, göra en god tårta, köpa en present men jag kommer inte på något. Tio år är ju ändå lite speciellt och vi har mest haft det jobbigt med min sjukdom under alla dessa år...
Mannen brukar alltid ge mig och nu vill jag ge tillbaka, men som vanligt går det liksom inte, utan det är han som måste fixa allt. Behöver jag nämna att det känns för jävligt...
