Inga filter här...
Jag förskönar inte min tillvaro och jag är medveten om vad jag skriver. Jag behöver inte någon som sätter någon diagnos på mig eller beskriver hur jag skriver i min blogg. Jag vet som sagt precis hur det kan uppfattas och jag vet precis hur jag mår...
Jag använder inga filter för att försköna min tillvaro på något sätt. Jag skriver nästan utan hämningar och skriver av mig många gånger, det är min terapi i min ensamhet och det är jag, inga falska fasader. Det hade varit väldigt enkelt för mig att aldrig visa den sidan, just för att slippa bli dömd som endast deprimerad, men jag vågar det...
Det finns saker som händer som jag är tacksam och glad över. Som att jag häromdagen orkade hänga undan min vinterjacka, som att grannens katt kommer och tittar in genom fönstret, som att jag igår plockade undan mina vinterskor, rensade bland mina papper och underkläder, sådana små saker betyder väldigt mycket för mig och gör mig glad att jag klarar för bara min man vet vad detta kostar mig. Jag vill göra massor av saker men det går inte och det är just det som är skillnaden mellan ME och depression...
Jag har respekt för depression och jag vet vad det handlar om, jag kan det där. Ingen behöver lära mig något om det eller påpeka att jag måste lida av det, vilket hände igår bland mina kommentarer...
Man kan bli deprimerad av att få diagnosen, man kan bli deprimerad under tiden när livet monteras ner mer och mer. Man kan bli deprimerad på grund av att livet ändras så drastiskt och man förlorar så mycket, jobb, vänner, familj, sociala sammanhang, fritidsintressen eller allt beroende på hur sjuk en är i ME. Man kan bli deprimerad för hur en blir behandlad av läkare, försäkringskassan, arbetsgivare och kollegor just för att en är sjuk och inte klarar deras krav när en har en osynlig sjukdom...
Man kan lätt få en sekundär depression alltså, just på grund av att man har en svår sjukdom...
Jag skriver precis hur deprimerat jag vill utan filter och det gör jag hur ofta jag vill och när jag känner för det. Passar det inte att läsa så jogga vidare, jag tvingar ingen att vara här...
Men som sagt jag klarar mig utan de som tydligt vill påpeka att jag har utmattningsdepression. Jag har svår ME och det är fruktansvärt jobbigt att leva med det, för mig är det så i alla fall och det är det jag berättar i min blogg, utan filter, utan fasader, vilket jag är stolt över att jag vågar...
