MEalltidvila.blogg.se

Vädrar ännu...

Publicerad 2018-11-20 12:50:00 i Personligt,

Är mest i lilla uterummet än och vi vädrar på här hemma, jag har värmefläkt som tur är. I början hade vi alla dörrar öppna också fast de har vi fått stänga när det är så kallt. Jag känner av att det svider i ögonen och har mer huvudvärk som är konstant mer eller mindre men inte lika illa som innan då jag blev totalt påverkad med värre ME symtomer utan orsak alls. Känns helt hopplöst att jag inte kan vara här hemma när vi behöver renovera lite. Men det är bara att försöka hitta en väg genom det eller flytta...
 
Tvättmaskinen vägrade öppna sig igår och det var lika när vi köpte huset för tre år sedan. De som bodde här innan brydde sig inte om att fixa det eller ens säga till oss. De fick dock betala ändå fast det strulet hade man ju helst sluppit. Nu är det tydligen samma fel igen men det kommer någon imorgon och ska byta öppning eller vad det heter...
 
Eventuellt ska jag ner och lämna blodprov idag för att kolla om jag behöver äta D-vitamin och ta lite mer prover bl a koll på folat. Jag äter i alla fall 1 mg folsyra varje dag, för har ju ett genfel de upptäckte på Gottfrieskliniken, måste alltid äta det annars tar det slut. Idag eller imorgon, får se hur jag orkar...
 
Vore nog bra att äta D vitamin när jag knappt varit ute på tre år. Är så rädd att jag ska få tandlossning på grund av det...
 
Vet du att ibland blir jag faktiskt imponerad av mig själv att jag trots alla motgångar ändå går upp och försöker. Jag försöker varje dag istället för att bara skita i allt. Hur jobbigt det än är med allt, sjukdomen som hindrar mig hela tiden. Tankarna där jag vill men inte kan för kroppen stoppar mig. Jag borde fasiken få en medalj. Och om jag någongång ger upp kan ingen säga att jag inte kämpade...
 
Hoppet har jag lagt vilande men jag kämpar ändå...
 
 

Kommentarer

Postat av: Ingela

Publicerad 2018-11-21 17:34:11

Visste inte om kopplingen d-vitamin - tandlossning!?
Tar D för att kompensera solbristen...

Trist att du får hållas på undantag. Men tro mig, det är bättre än att flytta, som tar så otroligt mycket kraft för nån i vår sits.

Hoppas du kan komma inomhus innan du blir en glasspinne. :)
Medalj - absolut!

Kram/ MEdvandraren

Svar: Nu kan jag vara i huset igen äntligen men har kvar plasten som skiljer det åt där det har målats. Vet hur jobbigt det är att flytta, gjorde det för tre år sedan hit och det var ännu en mardrömsflytt men har svårt att känna mig hemma här på denna orten där jag inte har mina barn och inte känner någon. Sedan när jag är hemmabunden och inte orkar vara social heller så blir det ännu svårare. Är rotlös... Kramar fina MEdvandrare <333
MEalltidvila

Postat av: Louise

Publicerad 2018-11-21 23:33:58

Me too...jag är också imponerad av dig, på riktigt! Du är en äkta fighter o jag hoppas såå att du får din välförtjänta belöning en vacker dag för du är så otroligt mycket värd det.
Skickar en varm kram o lite digital kämparglöd 💖💕💖💕

Svar: Tack snälla fina! Många kramar tillbaka <333
MEalltidvila

Postat av: Katarina

Publicerad 2018-11-23 12:01:45

Du är värd medalj både för din egen hårda kamp mot sjukdomen och också för att du är en så bra talesperson för oss alla med svår ME! 🏅

Varma kramar 💕

Svar: Tack snälla, det var för stora ord för mig att kunna fylla känner jag, men jag gör så gott jag kan med det jag har. Varma kramar <333
MEalltidvila

Postat av: Ingela

Publicerad 2018-11-23 20:15:52

Bra att du har fått frosta av. :)

Ja, det där med att känna sig hemma, eller att känna sig rotlös, det kan vi nog skriva mer än ett kapitel om, eller hur.

Du har flyttat till en ny ort, och känner inga. Din man har (gissar jag) sitt sammanhang via jobbet. Jag kan ana din känsla av ensamhet och isolering.

Vi bor kvar i hemstaden, men när man inte orkar vara med i sociala sammanhang, så räknar till slut inte vännerna med en längre. Det är ingens fel, det bara händer, och många har bjudit in och bjudit in (och mannen har fått åka själv).

Jag har några trogna vänner och släktingar som jag håller (sms-) kontakt med. Hoppas du har det också.

Med (snart) alla barn utflugna, längtar vi efter att flytta närmare barn och barnbarn, men jag har bävat lite för just det du beskriver.
Att dimpa ner i ett helt nytt sammanhang, och inte ens kunna göra nya bekantskaper. Att knappt ens hitta i en ny stad, och stora svårigheter att ta sig runt och utforska...

Vi brukar säga att bara vi har varandra, så är vi hemma, och det stämmer så väl. Tack o lov för en trofast livskamrat!

Ingen situation är idealisk, och alla förändringar har sitt pris.
Vi får se om vi flyttar framöver...

Önskar verkligen att du ska kunna känna dig hemma och trygg, där ni efter bästa förmåga skapar ert hem tillsammans - där du slipper känna dig rotlös.

Kramar, MEdvandraren

Svar: Ja nu är jag på undantaget igen, blev sämre och det kan ha berott på att vi inte vädrade där det fixats igår för mannen var på kurs hela dagen... Ja vi skulle nog kunna skriva några kapitel angående rotlösheten. Mycket ligger i det du säger att så länge man har varandra så är man hemma och hade jag mått bättre och kunnat åka till mina barn eller bara kunnat gå mer utanför dörren hade jag nog känt annorlunda om det hela. Förstår dina tvivel du har angående flytt. Tack för din förståelse och fina ord! Hoppas du har en fin lördag och helg och kanske kan åka ut och kasta pinnar med vovven. Många kramar <333
MEalltidvila

Postat av: Ingela

Publicerad 2018-11-25 17:31:48

Kram

Svar: Kram 💗
MEalltidvila

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela