Överkänslig mot kemikalier...
Ska berätta om något som jag själv knappt förstår, eller jag förstår det inte alls än. Mannen har börjat måla och tapetsera i en hall här hemma och han har haft plast upptejpat för att hålla det lite skyddat för min skull. Jag har reagerat på dofterna från spackel, färg och lim. Först var det bara att det sved i ögonen och lite huvudvärk sedan blev det värre. Kunde inte stå upp, allt var jobbigt, att prata, att titta, att äta, det kändes som en rejäl ME krasch utan orsak. Detta hände vid tre tillfällen innan vi började fatta att det kan vara kemikalierna i luften jag reagerar så starkt på. Har nu fått hålla mig så långt borta från detta som möjligt och vi vädrar så mycket vi bara kan så det är rätt kallt i huset...
Har sedan jag blev sjukare i ME:n också blivit väldigt doftkänslig, typ extremt. Reagerar mot sånt jag tidigare inte ens direkt tänkt på som blivit direkt obehagliga. Kan inte använda vilka rengöringsmedel som helst längre sedan länge. Min nya Eloped stinker med fast den har jag ju inte orkat använda ändå och den står ju i garaget...
Samma lika är det med lök, kan inte vara i samma rum när någon äter gul eller röd lök, det svider i ögonen och så får jag huvudvärk direkt. Spelar ingen roll om den är rå eller tillagad, det går bara inte. Så var det aldrig innan men fick matallergi mot lök under 2012 när jag blev sjukare. Fast att inte ens klara att ha det omkring mig är ju helt märkligt bara...
Blir också sjukare av cigarettrök, det behövs bara lite så kan jag krascha av det. Men det är enklare att undvika fast vissa lär sig aldrig när de hälsar på mig och de förstår inte hur dålig jag blir av det...
Så är status nu att vi sitter i ett hus som behöver renoveras men hur fasiken ska det gå till. En käftsmäll till på det psykiska planet...
Det känns som att jag inte får plats i livet längre och snart blir jag väl elallergisk uppepå allt annat med och då ger jag upp om det händer, på sant...
Varför ska allt gå emot mig, varför klarar inte min kropp detta. Jag fattar ingenting! Det enda jag fattar är att jag inte vill ha det så här...
Ska svara på era kommentarer framöver när jag orkar, har inte glömt, det har bara varit så jobbigt sista tiden...
Kram
