Svårt att hjälpa...
Valborg kom och gick precis som vilken dag som helst. Jag sov bort hela kvällen och vaknade vid två inatt. Mitt rullande dygn snurrar på... Har fått goda råd av en läkare hur jag ska få stopp på det, måste leta fram det mailet bara och hoppas på att det kommer hjälpa mig...
Jag har fått en del frågor från andra sjuka på sista tiden och det känns som ett stort tungt ansvar. Svarade nyss på ett mail från en person som också har ME. Vi har mailat lite fram och tillbaka och det känns ändå som att jag inte kan hjälpa personen. En del sitter i svåra situationer som sjuk och ingen, absolut ingen tror på dem och de har inget, verkligen inget stöd och det känns som att det är det värsta, att inte bli trodd och få hjälp och stöd av både vården eller anhöriga. Läser hur uppgiven personen är och tycker det vore skönt att bara få somna in... Det gör ont i mitt hjärta att läsa det och jag bad personen att inte ge upp och det finns så mycket stöd och hjälp i ME-grupperna på facebook och vi är i alla åldrar, både män och kvinnor...
Ibland känns det som att jag inte kan hjälpa men jag försöker och svarar så gott jag kan, även om det kanske inte hjälper. Jag har ju bara mina erfarenheter om det jag varit med om...
Idag är det första maj och hela maj kommer fyllas av ME information samt bilder från massa ME sjuka runt om i världen. Den 12 maj är det vår internationella ME dag. Detta är vårt sätt att synas och höras för vi är bortglömda av samhället och svikna av vården, för att inte tala om att många också blir svikna av anhöriga...
Vi ska synas och höras hela maj på olika sätt...
Bild från Artz studios facebook
