Inte tjuvkika...
Ligger i ett helt mörkt vardagsrum med min mac i knät som lyser upp lite lagom. Gick upp vid 01 inatt och ja min lilla värld är helt upp och ner. Jag njuter av mörkret och tystnaden som bara störs av ljud från kyl och frys samt min tinnitus då, aldrig är det helt tyst tyvärr...
Ibland när jag ligger här och bloggar så brukar ju mannen kunna snegla på vad jag skriver och det är något jag tycker är obehagligt obekvämt, det känns inte bra och jag brukar då hålla för eller dra ner locket. Han bara skrattar och fattar inte varför jag är sån, samtidigt som han gör det för att retas lite för han vet att jag inte gillar det. Visst är det konstigt, det tycker jag med för när jag sedan trycker publicera så kan vem som helst läsa vad jag skriver, men men sån är jag...
Trivs bäst att skriva i tystnad och när jag är ensam dock. Sedan känns det många gånger inte som att jag skriver för någon annan utan bara för mig själv. Ibland är det läskigt otäckt att andra kan läsa, ibland undrar jag vad jag håller på med, ibland och oftast bryr jag mig inte för jag anser att jag redan förlorat allt...
