Krasch utan anledning...
Skriver fast jag inte borde för jag mår så dåligt. Fick en krasch för ett par timmar sedan som sitter i än, fast just nu kan jag ligga i soffan igen. Jag hatar att få dessa värre symptomer där jag just då känner mig halvdöende. Fattar inte ens varför jag ska krascha för jag har bara gått mellan sängen och soffan. Har inte ens orkat duscha på länge. Jag förstår mig inte på denna sjukdomen alls...
När jag mår sådär dåligt så får jag nästan panik inombords men jag lugnade ner mig med avslappning och att koncentrera mig på att andas. Sen funderade jag på hur det ens går att beskriva hur jag mår i en krasch. För mig är det som att hjärnan stänger ner fast jag är vaken, ögonen vill gå ihop, det känns som att hjärnan svullnar, jag har frossa, från iskall till jättevarm, huvudvärk, orkeslös, orkar varken sitta eller stå för det blir extra jobbigt, jag mår skitdåligt precis som att livet rinner ur mig...
Detta är inget liv, jag är så trött på att vara så här sjuk och har jag sagt att jag hatar denna sjukdomen tillräckligt ofta...
Jag vill bara få bli friskare men det verkar ju aldrig hända...
