Inget viktigt...
Vill skriva något men vet inte vad så jag svamlar väl lite som vanligt. Sov väldigt hackigt och max fem timmar igår så har mått därefter också. Mannen tittade oroligt på mig när han kom hem igårkväll och sa -vad trött du ser ut, och ja såg väl lika trött ut som jag är. Han sa samma häromdagen också men ja vad är nytt, känner mig mer död än levande...
Blir också väldigt tyst när det är så här för jag orkar inte prata och jag orkar inte se eller lyssna på tv heller fast gjorde det ändå till slut en stund...
Är så trött på detta evigt kämpande med sömnen, smärtor, alla olika symptomer, att kroppen och hjärnan inte fungerar. Är så rädd för att bli mer psykiskt påverkad också. Tårarna bränner och är så nära nästan hela tiden...
Därför tvingar jag mig att skriva här fast jag inget har att säga, inbillar mig att det kanske hjälper. Men ingenting hjälper och allt känns meningslöst bara...
Känner mig nästan arg på allt och alla också fast främst på mig själv och ME.
Du har mig i ditt grepp
på tusen skilda sätt
du får mig dit du vill
ja du står aldrig still
kan inte se dig klart
när du viskar ohörbart
men jag håller mig vid liv
jag håller mig vid liv
jag önskar att nån gång
få vakna till din sång
som vaggar mig till ro
istället för oro
för jag känner mig som en slav
som dansar runt sin grav
men jag håller mig vid liv
jag håller mig vid liv
(Uno Svenningsson - Du kommer ångra det här)
Denna låten är en "ME låt" för mig och kan inte lyssna på den utan att jag gråter...
