Modiga...
Pepp till mig själv och alla som behöver...
Att varje dag väga och välja för att undvika krascher. Att vara hemmabunden och vara tvungen att vila mesta delen av dygnet. Att ofrivilligt stå utanför i stort sett hela livet då sjukdomen hindrar en och att välja att ändå fortsätta kämpa...
Igår kunde jag inte stå på benen så länge och det är psykiskt väldigt jobbigt plus att jag mår sämre och det skrämmer. Undrar hur denna dagen blir...
Men vi är modiga som fortsätter kampen för att hoppas bli bättre någongång igen. Hur modiga är inte vi, vi som är osynliga och kämpar i vår ensamhet varje dag och varje natt. Där inget botemedel finns och läkarna har gett upp och bryr sig inte. Fy fasiken vad vi är starka och modiga...