Denna dagen...
Innan jag kunde somna igår så var det minst sagt jobbigt. Jag vill bara somna bort men det är så kämpigt och jag vet liksom inte vart jag ska ta vägen. Det kryper i benen så kan inte ligga still, jag kallsvettas om vartannat, hjärnan går på högvarv, totalt utmattad, det är tortyr. Somnade till slut och har sovit så ok jag kan med många vaknanden som vanligt och mycket drömmar...
Duschade efter frukosten. Satt ner lite mer än jag brukar under tiden men blev ändå mer utmattad/hjärntrött än vanligt och fick vila länge, först på duschstolen sedan i soffan innan jag kunde smörja in/klä på mig. Mannen är orolig hela tiden och jag försöker lugna honom. Det är ju ingen idé att oroa sig för det är som det är, fast det är lätt att säga och han gör det ändå säger han. Jag har nästan glömt det som hände natten till söndagen...
Eftersom jag inte kan handla i affärer så har jag shoppat lite julklappar på nätet. Tack gode gud för att det går att göra det i alla fall. Även om det inte är samma sak på långa vägar som att gå i en affär. Idag fick jag hem ett paket och mannen frågar om han ska öppna det och jag sa ja gör det. Kom på när det var för sent att det låg julklappar till honom i det. Inget stort utan bara tråkiga men ändå och nu har han redan sett dem om än snabbt.
Ja ja så är det med närminnet. Kallade mina fötter för tofflor efter duschen, hjärnan hänger inte med och ersätter ord när man inte får fram det rätta med en gång...
Men det känns alltid lika härligt att vara nyduschad. Jag lider av att inte kunna duscha så ofta jag vill. Mannen tog upp om jag ska klippa mig som jag skrev igår, men vill inte än. Måste ju ändå tvätta håret och ska sjukdomen få ta mitt hår också liksom. Visserligen är det tunt, slitet och förmodligen lika "trött" som jag är men ändå...
