Fast på tåget...
Jag har åkt mycket tåg i mina dar, pendlade till mitt jobb. Det var perfekt när de fungerade och så länge de inte var inställda eller försenade. Det har hänt mycket på tågen under alla år jag åkte...
Jag har väckt folk som somnat mer än en gång, jag har lämnat mitt säte åt någon som såg ut att behöva det mer, jag har suttit på golvet, personal har skrikit på passagerare, gymnasieelever har varit högljudda och faktiskt jobbiga, det var alltid skönt när de hade lov, fick helt plötsligt en bebis i famnen en gång, folk har frågat mig om klockan väldigt ofta eller vilket spår de ska till och om de står på rätt sida, lånat ut min mobil till en främling, polisen har sökt igenom tåget innan avgång, någon har inte haft varken pengar eller biljett, de har varit påverkade, börjat heja på folk man såg varje dag fast jag inte kände, samåkt i bil ibland när tågen varit inställda, pratat fast jag satt i tyst avdelning men glömt det, tjuvlyssnat på andra bara för att det inte gick att undvika, hört skitprat om mig själv faktiskt, varit irriterad över alla som ställt sin väska i sätet bredvid fast det är smockfullt och ja, det har även jag gjort, varit irriterad över de som har skorna i sätet framför, det har inte jag gjort. Varit irriterad över alla som röker precis utanför ingången eller tänder så fort de gått ut och blåser rök på en, hatar det...
Jag skulle kunna skriva mycket mer men detta räcker väl...
Många gånger var jag helt slut, speciellt på hemvägen och jag har gråtit av utmattning ibland. Var glad de gånger jag kunde få sitta och slippa stå upp hela vägen. Fick vila mig en stund innan resten av dagen var kvar. Ibland har jag inte velat gå av utan skulle bara hellre suttit kvar och åkt till Göteborg för jag var så utmattad i kroppen.
Tågen har ibland stannat på vägen av olika skäl men jag har haft turen att aldrig åka i ett tåg som kört över någon stackars människa...
Ju sjukare jag blev desto jobbigare blev det att åka tåg för jag fick panikångest också. Jag klarade inte av det för jag blev för sjuk och höll inte ihop längre. Ibland undrar jag om det var någon som märkte att jag inte längre fanns med på tåget...
Om du läser det som står nedan så känns det för mig idag, det går att beskriva på olika sätt men detta var något jag fastnade för...
(Bild från facebook minns inte vart)
