Lugn och ro sökes...
Jag har varit rätt låg på insidan den sista tiden. Kan inte skriva allt här heller givetvis och vem bryr sig ändå om jag gjorde det liksom, ingen orkar och det är fullt förståeligt. Jag är en känslomänniska och när min värld har krympt som den har gjort så blir mycket extra jobbigt att hantera också. När jag inte kan göra något själv men vill, det är en levande mardröm att tvingas finna sig i...
Kan inte säga till mannen ens hur jag egentligen mår för han har mycket med sitt och har åkt på ryggskott den sista tiden också. Blir extra jobbigt med när han inte mår bra. Så mycket stress och det känns som att det aldrig blir lugnt...
Försöker verkligen hålla masken de dagar som blir mer tunga men vill bara ha lugn och ro på alla plan...
