Tandläkaren...
I onsdags var jag ju hos tandläkaren och klarade mig undan med en kallelse om ett år om det inte händer något oväntat då. Efter mer än 3 1/2 år sedan sist och nu var det ny tandläkare och allt vad det innebär. Var tvungen att kolla en grej som jag vart orolig för ett tag. Det är mycket viktigt för mig att kunna lita på tandläkaren, att hen är lugn, saklig, berättar vad som händer så att jag känner mig trygg, hatar att inte ha egen kontroll. Jag har varit med om så mycket i mitt liv när det gäller tandläkare och har tandläkarskräck på riktigt men jag går dit och hanterar det själv utan hjälpmedel. Fast hade gärna fått en klubba i huvudet och däckat under tiden typ...
Första gången minns jag inte mer än att min far tog mig bort från tandläkaren, han bröt och vi gick, det är en tydlig minnesbild och där började allt med en elak tandläkare. Det har varit mycket ångest för mig under mitt liv och de fick söva mig en gång för att få mina tänder lagade. Fick aldrig något stöd eller hjälp att hantera detta heller utan det har jag ensam fått kämpa med under uppväxten. Trauma är bara förnamnet och jag har mött mer än en tandläkare som, ja varit "våldsam", skrikit på mig, tappat tålamodet, ljugit och försökt lura mig, fått ångest av mig och slutat kalla mig till mottagningen. Ja det är väl inte kul att ha en patient som har tandläkarskräck...
Det var liksom både ångest innan för smärtan och obehaget, sedan mer ångest efteråt av misslyckandet, att människor var arga på mig och att problemet fortfarande var kvar. Skulle kunna göra ett långt inlägg bara med min tandläkarhistorik men ska bespara er det tråkiga, det får räcka så här...
Numera är jag mest rädd för att det är något jag inte ska tåla då jag är så känslig, typ lokalbedövning eller något med fyllning osv. Har lagat en del små hål utan bedövning bara för att slippa ta...
Har läst om fler med ME som har dåliga tänder, där roten är intakt men tänderna bara spricker, även på helt friska tänder. En del tandläkare är också medvetna om detta och att det är ett problem om man har ME verkar det som men ändå är vi inte med i listan där vi kan få billigare tandvård såklart...
Det nya stället verkade bra och även de jag träffade var mycket trevliga och lagom snabba, känns nästan tryggt att återvända dit. Fick komma in på rummet direkt och jag fick bara be dem stänga av radion, det var inga problem eller ifrågasättanden. Mannen har ju förberett och pratat med tandläkaren om mig, han var även med då han ändå måste köra mig och så fick han ta ledigt från jobbet på det...
Jag menar hur många ligger med solglasögon hos tandläkaren, hand upp på den om du känner igen dig. Kan erkänna att jag kände mig lite obekväm med det fast börjar vänja mig vid att jag måste lyssna på min kropp och i detta fallet mina ögon och hjärnan, det var alldeles för ljust för mig och jag gör det inte för att vara dryg liksom, har inga problem med att titta folk i ögonen heller, det gör jag därbakom ändå fast jag lyfter de lite ibland med under samtal...
Har skrivit detta i omgångar under flera dagar och är just nu i sängen. Det kanske inte är det bästa att göra under pågående pem, men det är ju det enda jag har. Ligger och skriver i tystnad på mitt mörka rum...
