Rädd för tystnaden...
Vad händer när orden tar slut här, när jag inte har något att skriva längre. Det är något jag är rädd för på riktigt. De tar ju inte slut för att jag inte har tid att skriva i alla fall och de tar inte slut för att mitt liv blivit enklare eller bättre heller tyvärr. Önskar så att jag kunde skriva om att jag mår bättre och klarar mig själv i vardagen men det beror inte på det heller. Ville skriva om någonting idag men ändrade mig fort för jag kunde inte lämna ut mig på grund av att göra andra ledsna, oroliga eller spä på vissa fördomar om ME för jag har mina gränser jag med faktiskt...
Jag vill inte att orden ska ta slut för helst vill jag skriva varje dag. Varför är du rädd kanske någon undrar, spelar det någon roll egentligen? Jag är rädd för att tystnaden ska ta över, behöver jag förklara mer så är det för att jag skriver för att överleva mina dagar och nätter, överleva att leva så här utanför det vanliga livet för detta är mitt liv nu. Det är inget jag har valt själv och inget jag någonsin skulle välja frivilligt...
Detta är min ventil för att överleva att leva som jag måste göra och det är inget enkelt liv, det är inget jag någonsin kommer vänja mig vid heller...
