MEalltidvila.blogg.se

Fångad när du faller...

Publicerad 2018-09-28 15:24:00 i Personligt,

Man tror inte att det kommer att hända men så händer det. Du blir sjuk och blir aldrig bättre. Allt, precis allt förändras och bara till det sämre. Du får kämpa själv i motvind trots att du är väldigt sjuk men du orkar inte göra det längre...
 
Du tvingas ge upp för kroppen orkar inte varken fysiskt eller psykiskt för du har gett ditt allt. Du lämnas utan hjälp och får klara dig bäst du kan med en diagnos som är svår, bara att hantera detta psykiskt med all förändring är mycket svårt. Du är som en osynlig skugga som hela tiden påminns om livet förut. Det var så längesen du mådde någorlunda ok. Livet står på paus och du känner dig levande död...
 
Tårarna är slut för det mesta och du kan prata om det ibland som att det handlar om någon annan, inte du, inte ditt liv. Fast ibland bara brister det i en oändlig sorg. Du gör vad du kan för att förtränga verkligheten. Du tappar hoppet och får det tillbaka, som en jojo pendlar det upp och ner. Du ber andra hoppas för dig för du vet att det inte finns mycket hopp för framtiden, men du måste få hålla i något när läkarna har gett upp. Det har redan gått för många förlorade år...
 
Mest önskar du att få sova så du slipper vara vaken, det är bara det att du inte kan sova, det är alltid en kamp för att få slippa vara vaken. Du tar hellre massa jobbiga mardrömmar för de är ingenting mot verkligheten ändå. Den värsta mardrömmen är att inte klara sig själv, inte kunna orka leva...
 
Du vill inte att de tycker synd om dig heller, de lägger huvudet på sne, klappar dig på armen i all välmening, nej nej du är stark och klarar dig själv, skriker du på insidan, detta är inte du, men det är en lögn för du vet att du är beroende av hjälp. Du vill inte och ber om minsta möjliga men det är ändå mycket och du känner dig ovärdig, som ett hinder, du borde försvinna men du vill leva och väljer att fortsätta kämpa ett tag till. Du vill inte be om hjälp så du blir tyst och försöker klara dig själv bäst du kan. Du bara är och väntar, väntar i din ensamhet, på ett mirakel som aldrig sker, på ett botemedel någonstans i världen där de forskar, på ett genombrott så att sjukdomen börjar tas på allvar av alla läkare så fler slipper bli felbehandlade och sjukare...
 
Du vill inte behöva säga till andra runt dig att prata tystare, du vill inte tjata på andra som aldrig förstår och du är tacksam för de som gör det, de som har lärt sig så att du kanske kan vara med en liten stund...
 
Många tror att du borde vara van vid ditt nya liv nu men de förstår inte för det är omöjligt. När du visar dig ute vill du inte bli stirrad på för att du måste åka i hjälpmedel, du gör allt för att undvika blickarna men de bränner fast och du ser hur de tittar. Du är ute så sällan att du aldrig heller blir van vid det, men du sätter på ditt modiga face och ignorerar allt för du är så lycklig för att komma utanför dörren så de kan stirra bäst de vill. Du vet hur mycket det kommer kosta dig i försämring så du försöker njuta av varje sekund så du har något att leva på en stund. En stund i extra glädje, där du ser sånt andra tar för givet, en kort lånad stund men så långt från det liv du vill leva ändå och varje steg är en kamp för inget är utan sjukdomen, för den är i dig hela tiden bara mer eller mindre, men alltid där...
 
I den bästa av världar blir du fångad när du faller men den världen finns inte, inte här, inte någonstans, i alla fall inte för dig, det vet du nu och det är vad du lärt dig...
 
 

Kommentarer

Postat av: Katarina

Publicerad 2018-09-29 17:09:47

Så gripande du skrivit o så mkt igenkänning!
(Jag lever fortf i en mardröm i mitt mående, hör av mig så snart jag klarar att skriva lite mer).
Ta hand om dig, många varma kramar 💕

Svar: Tänker på dig ofta 💗 som om det inte var väldigt jobbigt för dig innan, du behövde inte detta hemska! Hoppas du blir lite bättre varje dag som går 👣 Skriv inte här utan tänk på dig själv bara❣️ Massa styrkande kramar och hopp till dig 💗💙💗
MEalltidvila

Postat av: Katarina

Publicerad 2018-09-30 09:44:30

Tack snälla för din pepp o fina ord❣️
Många kramar💗💗💗

Svar: 💗💗💗
MEalltidvila

Postat av: Katarina

Publicerad 2018-09-30 09:50:45

Blev ngt riktigt galet när jag skulle skicka min kommentar eft din, inte bara mitt huvuds fel🤣🤗

Svar: Oj ser det och ska ta bort 🤣 Vila nu❣️🤗
MEalltidvila

Postat av: Cia

Publicerad 2018-10-03 22:16:44

😢❤❤❤

Svar: ❤️❤️❤️
MEalltidvila

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

MEalltidvila

1996 fick jag ME, Myalgisk Encefalomyelit, diagnosen dröjde till 2014. Här skriver jag om min vardag och jag hoppas att ni kan läsa om min resa till ett friskare liv. Vill du inte missa när jag uppdaterar här så följ mig på Facebook, klicka på symbolen ovan. Vill du komma i kontakt med mig via mail går det bra på mealltidvila@gmail.com. Tack för att du tar av din tid för att läsa min blogg <3

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela