Tappat tron på människor...
När jag är så här instängd och helt utanför det normala livet så gör det saker med en på insidan. En stor del är den obefintliga vården och förståelsen som också gör saker med en på insidan. Allt jag gått igenom sedan jag inte orkade längre och hur jag blev behandlad och felbehandlad av läkare och människor runt omkring mig, det gör saker med en. Hur jag också blir behandlad av kommunen där jag bor gör saker med en. Det gör att jag har tappat förtroendet för andra människor nästan helt och jag menar det...
Saker och händelser som hänt innan jag blev sjukare har inte hjälpt heller. För jag har verkligen haft tid till eftertanke under dessa åren och jag vet om mina egna brister också. Jag kämpar med detta och vet att jag har fel för alla människor är inte elaka eller har dolda agendor men jag tar ingen skit längre, jag har fått mer än nog. Har varit en dörrmatta många gånger både på jobbet och privat, har låtit människor behandla mig illa och inte sagt ifrån...
Det är slut med det nu, en gång för alla. Ingen, ingen ska få trampa eller trycka ner mig igen på något sätt...
Det har väl visat sig mycket här i bloggen, då jag ofta säkert låter arg, bitter, ledsen, frustrerad, deprimerad men det måste få komma ut någonstans till slut...
