Inga reserver...
Då jag var så dålig igår tvekade visst mannen att åka iväg på den årliga mässan. Han åkte men kände sig stressad över hur eller om jag fått sova. Vi pratade kort vid fem tiden på morgonen och då hade jag bara sovit två timmar knappt. Men han åkte iväg om än orolig och med vetskap att det tar tre timmar hem ifall det skulle behövas och jag fick lova att verkligen ringa om det var något...
Jag fick sova mer sedan men har vaknat massa gånger fast somnat om relativt fort. Mår lite bättre idag och orkar värma min mat i alla fall. Om än på ej helt starka ben men betydligt bättre än igår då varje steg var jobbiga och något jag fick tvinga mig till...
Jag visste att jag inte skulle kunna följa med på mässan i år heller men jag hoppas på nästa år. Man måste ju hoppas i alla fall även om det ser mörkt ut...