Ännu en dag...
Jag förstår inte varför livet ska vara så här svårt, ser ingen mening med det alls faktiskt...
Beundrar dem som ser glädje i det lilla och möter sin svåra vardag med det. Är genuint avundsjuk på de som har en gudstro och vilar tryggt med det som stöd...
Gillar inte ordet positiv alls egentligen och jag kommer inte bli ihågkommen som den där positiva som hanterade sin sjukdom i tysthet utan att klaga. Jag klagar och jag har all rätt att göra det också. Kan man klaga på väder så kan jag klaga på mitt sjuka liv som jag tvingas leva. Tvingar ju ingen att läsa min sjuka blogg precis...
Så ännu en dag, fast och ensam precis som vanligt...
Hälsningar från den levande döda med den gnälliga bloggen...
