MEalltidvila.blogg.se

FYI...

Publicerad 2018-11-27 00:54:00 i Personligt,

Fick reda på något idag som gjorde mig så otroligt ledsen och det bygger upp en stress i mig som jag inte behöver. Ibland undrar jag hur det kan vara så svårt att förstå eller överhuvudtaget bry sig om mig och min mans situation. Att ha lite medmänsklighet och tänka på andra, på riktigt...
 
Det hände något förra veckan också, två händelser faktiskt, och jag kan inte skriva om något här vad det gäller heller...
 
Jag fattar inte hur vissa människor tänker. Varför frågar ens någon hur jag mår när de inte bryr sig. Och det får bara mig att känna mig som the bad guy liksom...
 
Vet att jag inte borde bry mig om någon av dessa händelser, men detta låg så nära hjärtat och jag tycker inte att jag begär för mycket faktiskt...
 
Just nu så vill jag bara hoppa fram till januari...
 
Och ja, jag fyller jämt nu i december vilket jag inte ser fram emot alls då, men fick en gratis mandeltårta från Maxi, tack men nej tack Maxi, äter jag den så dör jag...
 
Sa jag att jag är född med otur? Är född på årets mörkaste dag och det säger väl allt hur mitt liv blev...
 

Kommentarer

Postat av: Veronica

Publicerad 2018-11-27 06:04:42

Nej men lilla vän så tråkigt. Vissa människor har nog ingen empati och förståelse, de förstår inte hur mycket de sårar och hur ont det gör i hjärtat att höra vissa saker. Jag önskar att "bubblet" i dig kommer tillbaks <3 kram på dig!

Svar: Ja, det är tråkigt och det blev väl bara för mycket när det varit tre händelser på kort tid. Kan bara konstatera att ingen förstår hur jag har det och en del bryr sig inte fast de frågat och en del tänker sig inte för, då de lever sina liv utan att tänka hur det kan påverka mig (läs risk att få influensan) och det är många som får mig att känna att jag redan är död, typ de flesta, men jag är väl en så dålig människa att jag inte är värd mer... Kramar
MEalltidvila

Postat av: Cia

Publicerad 2018-11-27 09:35:20

Fina du.❤
Vissa människor förstår inte att de sårar och tänker inte på vad de säger. Ditt ljus gör att det inte är så mörkt och jag hoppas du får tillbaka det bubbel du kände häromdagen. Måhända att du är född på årets mörkaste dag för att sprida ljus i mörkret? För det gör du även dina tunga stunder.
Kramar med styrka,värme och omtanke 💖❤/Cia

Svar: Tack för dina alltid snälla uppmuntrande ord, även om jag inte håller med att jag sprider ljus i tunga stunder, känns precis tvärtom oftast. Jag spyr ut min besvikelse i vissa inlägg men samtidigt vill jag att människor behöver lyfta blicken ibland om de bryr sig om en sjuk person, hur viktigt det är att inkludera på olika sätt. Du vet ju själv hur det kan vara efter att ha läst ditt inlägg på fb häromdagen. Många kramar tillbaka fina Cia <333
MEalltidvila

Postat av: Ingela

Publicerad 2018-11-27 19:44:07

Åh det var tvära kast, min vän!
Precis så som livet ser ut.
Ledsen att du är ledsen.

Människor är ofta obetänksamma även i all välmening. Jag har blivit ledsen över kommentarer från vänner som jag vet vill väl, men som ändå inte förstår, och som har åsikter om hur det 'bara' är att 'ta tag i bitarna'. Typ.

Jag var ur huset en kort stund i helgen, och hejade på två människor, som båda kom med käcka 'ja men det är ju bara å...'
(Åka slalom. Gå på fest.)

Ja, det är kanske deras egen erfarenhet av livet - fram tills den dag de inte heller kan 'ta tag i' vad det nu var som var så 'bara'.

Jag har en del 'starka människor' i min närhet. Såna som bara bitit ihop och kört på i alla år. Såna som de kan ha svårt med empatiförmågan.
Så en dag tar det stopp för dem också.
Och då finns chansen att det gryr en ny förståelse. Men det händer inte alla.

Jag vet inte vad just du är ledsen för, men vi har väl ledsnat oss inom samma teman flera av oss, kan jag tro.
Missförståelse kan rättas till, för den som vill lyssna.

(Ibland kan det ta några år innan polletten trillat ner:
- 'Jaha, du är inte manodepressiv...'
- Nej, som sagt. Hmm...)

Misstro är däremot inte så lätt att rå på, även fast man vill rätta till.
Det gör ont att bli föremål för misstro - särskilt när man redan är i underläge, som i mötet med vården eller myndigheter.
- 'Ha ha, vad ska du med en diagnos till', sa en läkare till mig en gång.

När det gäller kreti och pletis åsikter, missuppfattningar eller misstro, får vi nog räkna med att vi aldrig kommer att kunna korrigera allt.

Det finns alltid gott om människor med ont om tid. Att lyssna.

Men så finns det vänner/ familj man vet var man har. Så länge de vet, så får man släppa resten.
Fast det kan göra ont.

Önskar dig nya bubblor i glaset,
kära Nattvaken.

Kram / MEdvandraren



Svar: Tvära kast, jag vet och vet att inlägget kan tolkas som att jag är bipolär också. Men den diagnosen har jag inte och känner inte heller igen mig i den. Var lite eftertänksam om jag skulle skriva att det var tre händelser på kort tid, det låter ju som att jag är den som startar bråk typ, att jag inte kommer överens med någon. Men så är det verkligen inte och att det blev så här är en ren slump. Jag har inte börjat bråka med någon av dem utan jag håller det för mig själv. Vet att alla kan säga något fel utan att mena och jag är heller inte perfekt eller felfri. Ibland som nu med dessa tre händelser så undrar jag bara -kan de inte tänka på mig, är jag redan död för dem... Jag bryr mig inte om kreti och pleti utan detta var på närmre håll så att säga. Har heller ingen tilltro till andra människor direkt längre. Jag är ingen person som blir vän med andra fort utan det tar tid, för jag litar inte på någon bara sådär. Har varit med om för mycket när det gäller människor överlag och läkare, försäkringskassan... Ingen som inte själv är sjuk och hemmabunden fattar hur vi har det och de vill inte heller prata om det för det är ju inte roligt. Det är lättare att bara komma med något käckt liksom eller blunda för det... Säger inte att man måste prata om mig/min sjukdom hela tiden eller ens alls, jag slipper gärna att prata om den när jag väl orkar träffa någon, då vill jag ha kul men klarar mig utan de där käcka kommentarerna som istället kan såra eller också vara ifrågasättande. Men den där förståelsen och inkluderandet bara eller att sätta ett gilla på ett ME inlägg eller kanske dela det, till och med det är för mycket begärt tydligen för vissa... Det är så skönt med någon som du och fler som skriver till mig att ni FATTAR. Eftersom jag inte orkat ta mig till någon ME stödgruppsträff än så betyder det så mycket för mig att du och andra skriver när ni orkar och vill... Många kramar <333
MEalltidvila

Postat av: Cia

Publicerad 2018-11-28 09:54:50

Ja, jag vet hur det kan vara...
Och jag förstår att du tycker du spyr ut din besvikelse i vissa inlägg men som du skriver så får det förhoppningsvis de som inte förstår att lyfta blicken och tänka på hur man behandlar/bryr sig om en människa och framförallt en person som är sjuk Det är det jag menar med att du sprider ljus även i dina tunga stunder, du sätter ord på hur du har det och ger inte upp, du är en fin och snäll person som inte vill någon människa något ont.
Ditt ljus lyser upp i mörkret och ger hopp även om du inte tycker det själv för du har empati för andra människor, vilket tyvärr inte alla har.
Så fortsätt vara den fina människa du är och sprida ditt ljus i mörkret... ❤
Kramar, Cia

Svar: Tack för fina ord, förståelse och omtanke, kramar <333
MEalltidvila

Postat av: Ingela

Publicerad 2018-11-28 17:52:58

Jag kan bara säga att jag känner igen allt du beskriver, 'Alltid Vila'.

Man blir ledsen när de man trott borde förstå eller bry sig inte verkar göra det.
Det verkar tyvärr ofrånkomligt at det blir så. Med eller utan fördomar.

Just nu känner jag att jag nästan drunknar i denna våran sjukdom. Ridån har gått ner, och jag tvingas vila mörk-tyst många timmar om dagen.
Försöker varva in lite lättare aktiviteter, och får konstant avbryta på grund av febersvallningar, hjärtrusning och svimningskänsla.
Huvudvärk och tinnitus har klivit fram i första led, och magen svider nästan oavsett vad jag äter...

Om jag inte hade Jesus, och min familj, hade jag sjunkit ner i förtvivlans djup.

Så, nu har jag klagat också. :P
Är inte heller med i några stödgrupper, ens på nätet. Det tar kraft jag inte har.

Tack o lov för dem som älskar. Som lyssnar och vill förstå. Som inte dömer i förtid.
Det är dem vi får hålla fast vid.
Det är med deras hjälp man kan känna glädje och tacksamhet mitt i förtvivlan.

Kramar / MEdvandraren


Svar: Finns det något mer frustrerande när man vill men inte kan för kroppen/hjärnan orkar inte... Dag efter dag, år efter år... Som sagt det kan ingen förstå utom den drabbade och de som finns där nära jämt. Du får gärna "klaga" här och känn det inte som att du klagar, vi säger bara precis hur jävligt det är... Kramar <333
MEalltidvila

Postat av: Ingela

Publicerad 2018-11-29 03:43:53

Tack.

Svar: ❤️❤️❤️
MEalltidvila

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

MEalltidvila

1996 fick jag ME, Myalgisk Encefalomyelit, diagnosen dröjde till 2014. Här skriver jag om min vardag och jag hoppas att ni kan läsa om min resa till ett friskare liv. Vill du inte missa när jag uppdaterar här så följ mig på Facebook, klicka på symbolen ovan. Vill du komma i kontakt med mig via mail går det bra på mealltidvila@gmail.com. Tack för att du tar av din tid för att läsa min blogg <3

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela