Lyxproblem...
Väldigt många hade skrivit att de saknar att dansa på sina skor i Millions Missing i lördags. En del har till och med dansat professionellt och hur de lider kan jag inte ens sätta mig in i. Mannen trodde jag med skrivit det och visst saknar jag att dansa, hur mycket som helst, fast numera ser jag det som ett lyxproblem och kanske gör jag det för att skydda mig själv, för jag tror aldrig det kommer hända igen. Viljan vinner inte över svår ME...
Jag behöver aldrig mer dansa bara jag blir bättre. Om det hade varit så enkelt att välja mellan aldrig dansa eller få bli bättre. Alla med svårare ME hade valt att aldrig mer få dansa i det läget...
Har hamnat i ett riktigt dåligt insomnia skov sista tiden. Sa till mannen att jag kommer nog att dö av att jag sover för lite, fast det är ju av ME för det ingår i paketet att ha sömnstörningar. En del sover ju för mycket och jag hade hellre tillhört den gruppen för jag tror de mår bättre ändå. Men givetvis tillhör inte jag den gruppen...
När jag sov en kort stund tidigare så hann jag dock drömma om att jag både var frisk och skulle bugga med någon i nybörjarkurs. Men självklart händer det en annan olycka med någon annan så det blev ingen dans där heller. Inte ens i mina drömmar får jag dansa...
Detta med svåra sömnstörningar att sova för lite visar sig på mitt minne också. Kan fråga mannen samma sak tre gånger under kortare tid. Det finns säkert de som har märkt det här i bloggen också för jag glömmer vad jag har skrivit och tjatar om, fast försöker inte bry mig om det. Men det är inte roligt och jag känner mig dum i huvudet...
Om jag bara fick sova, det är det enda jag vill just nu och som jag brukar säga, väck mig när det är över...
