Hur svårt kan det vara...
Jag vill skriva om något som stör mig och det är hur människor ignorerar en när man berättar om sin sjukdom. Igår valde jag att dela mitt blogginlägg just för att det var ME dagen på min privata facebook och även min man delade det. Det fick nästan inga gilla markeringar eller kommentarer och det var väntat. Människor, så kallade vänner och även släkt orkar inte ens trycka ett litet gilla fast de vet hur jag har det. De har tröttnat och bryr sig inte för jag har väl tjatat för mycket om min sjukdom...
Idag vaknar jag till samma helvete alltså min sjukdom och det känns som att ingen bryr sig mer än min man och väldigt få andra som brukar stötta mig och det är mest andra sjuka människor...
Jag menar hur svårt är det att trycka på en knapp?
Detta kan lätt låta som att jag ska tvinga andra att trycka på den där knappen för att få gilla och det är faktiskt inte alls det jag menar. Jag tror inte ens ni förstår vad jag menar för ni är inte i mina skor...
Just mina skor som nästan aldrig kommer utanför dörren på grund av ME för att min kropp inte orkar. Hur jag inte orkar ta emot besök. Hur jag inte orkar ringa andra. Hur ensamheten äter upp mig ibland...
Jag ligger just nu i mitt mörka sovrum och skriver här och är besviken på att ingen verkar bry sig att jag och så många andra inte kan vara med på grund av ME...
Så att om du hade orkat trycka på en gilla knapp igår just på ME dagen hade jag igår blivit väldigt glad att just DU såg mig, det ska du veta. Idag skiter jag i det och du kan sluta gilla allt framöver...
Det är en sak att bli ignorerad av sjukvården och det är därför vi med ME desperat försöker förklara att vi fortfarande lever och vill ha vård. Vi vill ha in forskningspengar så att vi kan få ett botemedel och få tillbaka våra liv eller mera liv. Men att bli ingorerad av så kallade vänner man känner mer eller mindre det gör också ont. Jag tror du hade känt precis samma sak om du var i mina skor...
Vill bara påpeka att du behöver inte tycka synd om mig, skulle bara vilja att du hjälpte mig i kampen som vi med ME måste driva själva. Att en gång för alla ta bort stigmat för oss så vi kan få hjälp på alla plan...
