MEalltidvila.blogg.se

Värst av allt...

Publicerad 2018-03-04 00:27:16 i Personligt,

Ett vitt blad har jag framför mig, ett ljus är tänt, tystnad, jag hör bara tinnitusen, ensam i lördagsnatten...
 
Har i några dagar smått funderat på hur livet ändrats och det är inte bara en gång det gjort det utan flera gånger. Flyttat mycket, barnen, sjukdom, skilsmässa, mer sjukdom, ny man, ännu mer sjukdom, döden av anhöriga...
 
Efter varje stor händelse så förändras livet och börjar om på nytt, på ett annat sätt, men såren och erfarenheterna efter allt bär man med sig i ryggsäcken, på gott och ont. Jag kan väl säga att jag är inte den tryggaste personen precis och jag vet varför också...
 
Jag tycker inte livet varit speciellt snällt mot mig, eller livet ska jag inte säga, det är människor som inte varit speceillt snälla. De få som varit snälla finns också men de jobbiga, elaka jag mött har gjort att jag har tappat tron på människor nästan helt...
 
Men allt som livet har kastat på mig så är sjukdomen det värsta som hänt. Sjukdomen som ingen hittade på 18 år efter många undersökningar och provtagningar vid flera tillfällen. Där jag under de flesta åren kämpade i tysthet, ensam för jag har alltid klarat mig själv...
 
Många säger att du ska inte bli din sjukdom, låt den inte ta över, sjukdomen är inte du, lär dig leva med sjukdomen bara, prata inte så mycket om den, förträng den...
 
Till de som tror det är så lätt kan jag säga, kom igen när du är lika sjuk som jag, då kan du yttra dig. Och nej jag är inte min sjukdom, jag är jag, instängd i en sjuk kropp...
 
Förresten har jag gjort allt det tidigare, i tysthet har jag kämpat, ensam utan att söka vård, utan stöd, utan att klaga. De hittade ju inga fel, jag bara inbillar mig, oron försvann till slut, fast jag sov dåligt och hade olika symtomer, stupade i soffan efter att ha gjort det nödvändigaste som att handla, ge barnen mat, fixa med läxor, kläder och så vidare...
 
Numera har sjukdomen tagit över och det är sjukdomen som styr min kropp och hur mycket intryck jag klarar. Jag är beroende av hjälp för att få ihop min vardag. Orkar inte ens göra det jag vill eller ha roligt, minns inte när jag verkligen hade kul sist. Jag får bara vara tacksam för att inte må sådär dåligt att jag känner mig döende eller att nya konstiga symtomer, smärtor dyker upp...
 
Livet har verkligen blivit annorlunda och detta är det värsta jag har varit med om, att ha ME. Svårare ME tar ifrån en livet bokstavligen och jag kan inte vara jag fullt ut på långa vägar...
 
 

Kommentarer

Postat av: Ann

Publicerad 2018-03-04 08:31:18

<3

Svar: 💗💗💗
MEalltidvila

Postat av: Annica

Publicerad 2018-03-04 11:22:03

Vad fint du skriver.❤️❤️❤️
Dina ord berör på djupet.
Din berättelse berör mig.
Livet är verkligen inte en lätt resa alla gånger.
Vissa av oss verkar glida genom livet, som på ett bananskal, friska, framgångsrika utan att möta livets hårda törnar.
Andra lever sina liv fyllda av sjukdom,tragedier,kriser eller andra svåra livsomständigheter.
Våra liv är verkligen inte rättvisa eller jämlika vare sig här eller på andra delar av vår jord.
Hur svårt mitt liv än har varit med en ganska tung livsryggsäck,utmattning och svåra livshändelser väljer jag att se det som en resa.
En resa där jag lär mig saker om mig själv och vad som verkligen betyder något på riktigt.
Jag är på en resa och mitt i all jäkelskap, sorg och med en utmattad kropp och hjärna så händer det mig av en anledning.
Tror vi alla kommer leva flera liv både liv i sorg och liv i lycka. Liv i sjukdom eller liv som friska.
Det är min tro.
Men på våra resor i våra liv måste vi också lära oss att ta hand om varandra.
Tillämpa den gyllene regeln om att ge till andra det vi själva vill att andra ska ge oss.
Där är vi inte alla än.
Det är de bristerna på insikt vi ser i samhället idag.
Tydliga exempel är vårt sjukförsäkringssystem, bristfälligt bemötande i svensk sjukvård ( Fast jag har mött många änglar där också)
Brist på förståelse och insikt helt enkelt.
Rädsla för att förlora prestige.
Tänker på din bild med den norske läkaren.
Att vi kommer få skämmas den dagen då ME- gåtan är löst och det finns tydliga ” bevis” på att det är en verklig sjukdom och inte inbillade sjuka som klagar.
Jag känner en vrede i detta.
För dig och alla som kämpar.
Min ångest ,min utmattning kan inte heller bevisas med ett enkelt blodprov.
Varför kan vi människor inte använda vårt sunda förnuft,själ och hjärta och låta allas röster få höras.
Bort med misstro,dåligt bemötande och fram för lyssnande politiker i samarbete med vår FK.
En svensk sjukvård som i trygghet tar hand om oss som är trasiga både själsligt och fysiskt.
I synnerhet vi människor som kanske aldrig blir hela igen.
Var rädd om dig
❤️❤️❤️
Kram från
Annica

Svar: Du om någon skriver och beskriver väldigt bra och fint. Det du skriver berör mig också. Var rädd om dig du med, många varma kramar <333
MEalltidvila

Postat av: Katarina

Publicerad 2018-03-04 13:26:52

💗💗💗

Svar: 💗💗💗
MEalltidvila

Postat av: Louise

Publicerad 2018-03-09 18:41:50

Åhh, vad bra ni skriver, först du o sen Annica i kommentarerna 🌸
Livet ÄR verkligen märkligt o är man en sk HSP person o lite sentimentalt lagd blir det nog jobbigare med alla förändringar i livet. Känner så igen mig i alla era tankar o funderingar. Så skönt med människor som tänker o vågar känna lite mer o djupare o inte bara pratar om vart nästa semesterresa bär av eller funderar på vad man ska skryta om i nästa Facebookinlägg. Så tragiskt att inse hur allt sunt förnuft, empati o acceptans har försvunnit ur vårt samhälle o ersatts av egoism, ytlighet o lönsamhet. Hur blev det så? Varför har det förändrats så mycket på relativt kort tid? Och framför allt hur vänder vi utvecklingen, går det ens? Eller är det "kan man inte gå mot dom så får man gå med dom" som gäller nu 😕? Jag vill verkligen inte sluta bry mig om andra o bara armbåga mig fram i tillvaron men jag vill inte heller bli överkörd o trampad på, vilket händer ganska lätt idag om man är för snäll 😕 Är det bara vi som inte är helt friska som har dessa funderingar? Dom friska verkar ha fullt upp med att hålla upp fasaden o prestigen, konstigt 😕
Uttryck som "var inte din sjukdom" eller "låt den inte ta över ditt liv" är bland det löjligaste som sagts tycker jag, låt nån som yttrat det få en rejäl maginfluensa i kombo med en praktmigrän så kan vi snacka sen 😬
Så glad för din fina blogg, det vet du...så synd bara att den finns för att du har det som du har det 😞
Sänder några omtänksamma uppmuntringskramar till dig 💞💞💞💞

Svar: Och WORD på det du skriver! Håller med dig i allt...Tror att de som är friska och inte varit drabbad själv eller av nära anhörigas sjukdom, jag tror inte de fattar eller så bryr de sig bara inte, utan de kämpar nog på med sin fasad och sitt Facebook/Instagram skryt och skiter i hur de sjuka blir behandlade i vårt samhälle. Detta kanske är en fördom men jag tror den är sann... Tack för dina kramar och massa kramar tillbaka <333
MEalltidvila

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

MEalltidvila

1996 fick jag ME, Myalgisk Encefalomyelit, diagnosen dröjde till 2014. Här skriver jag om min vardag och jag hoppas att ni kan läsa om min resa till ett friskare liv. Vill du inte missa när jag uppdaterar här så följ mig på Facebook, klicka på symbolen ovan. Vill du komma i kontakt med mig via mail går det bra på mealltidvila@gmail.com. Tack för att du tar av din tid för att läsa min blogg, lämna gärna en kommentar! <3

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela