Ge tillbaka...

Låg vaken inatt och tänkte igenom min sjukdomshistoria. Önskar att jag gjort vissa saker annorlunda. Trott på mig själv mer. Mina symptom. Men försöker att inte skuldbelägga mig heller.
Det är ju liksom inte vårt fel att vi får en sjukdom som vården inte känner till.
Tänk vad många vi är som har kämpat. Pressat oss, pressats. Fel diagnos(er). Fel behandling. Permanent försämring.
Det är så sorgligt.
Leker ibland med tanken att också blogga...men nej. Orkar inte. Inte nu. Har fortfarande barnen hemma och behöver all energi till dem.
Men SÅ tacksam att du skriver.
Kram
Väldigt fint av dig att att du ”ger tillbaka”, är mer än ovärderligt för dem som du kan ge råd o stöd <3
Vet ju hur du har fått kämpa o lidit o är ledsen för det
Jag kommer för evigt ihåg namnet på den person jag ringde på RME (eft att ha varit sjuk en längre period) o fick råd o hjälp av, så otroligt mycket jag uppskattade det. Utan all info fortlöpande från RME vet jag inte hur jag skulle klarat mig under denna ”resa”.
Har också en dröm om att jag skulle få må bättre o kunna hjälpa RME, i dagsläget bara en dröm men ger inte upp än.
Du gör en fantastisk insats med att informera om ME genom din blogg!
Varma kramar <333
1996 fick jag ME, Myalgisk Encefalomyelit, diagnosen dröjde till 2014. Här skriver jag om min vardag och jag hoppas att ni kan läsa om min resa till ett friskare liv. Vill du inte missa när jag uppdaterar här så följ mig på Facebook, klicka på symbolen ovan. Vill du komma i kontakt med mig via mail går det bra på mealltidvila@gmail.com. Tack för att du tar av din tid för att läsa min blogg <3