Ge tillbaka...
Jag får ibland frågor från bloggläsare via mail och messenger, vilket hände senast igår. De är ofta diagnosticerade med utmattningssyndrom och har frågor om de kan ha ME eller misstänker att de har ME. Jag är ju ingen läkare och sätter inte diagnos på någon om nu någon tror det men jag försöker hjälpa dem vidare och väljer mina ord väl och mannen hjälper mig ofta när detta händer...
Jag är ingen expert på ME och kan bara utgå från mig själv. Har ju som jag skrivit många gånger varit runt i vården och hade det inte varit för att jag var med i en utmattningsgrupp på facebook så hade jag säkert inte fått rätt diagnos än. Jag glömmer det aldrig... Hade aldrig hört talas om ME och blev lotsad till RME:s hemsida, läste diagnoskriterierna och då föll allt på plats och jag fattade att det var detta jag hade. Jag minns det som att jag bara satt och stirrade på skärmen länge och sedan kom tårarna...
Tog inte ut diagnosen i förskott för det är inte min uppgift att göra men jag var rätt säker...
När jag sedan fick diagnosen så tog det inte lång tid innan jag kunde lägga mitt egna pussel och allt, hela min sjukhistorik föll på plats. Det som aldrig var något fel på mig var ME och jag har blivit så försämrad att jag inte kan ta hand om mig själv längre. Ingen mer än jag har gått i mina skor och vet hur jag har kämpat och lidit i tysthet och ensamhet under så många år, det är inget jag önskar någon annan...
Därför försöker jag ge tillbaka på det sätt jag kan och det är något som behövs då kunskapen är så dålig inom vården. Det har liksom blivit min uppgift nu...
