Inget nytt...
Har hamnat i ett värre insomnia skov där jag "gick framåt" flera timmar och mår därefter såklart med främst värre huvudvärk och de andra symptomerna ökar också. Det är som jag brukar skriva tortyr att inte få sova. Jag kan sova någon minut hit och dit och vakna tusen gånger och så hamnar jag också i sömnparalyser...
Därför har jag inte orkat koncentrera mig på att svara på era kommentarer/mail eller mess än men det kommer.
På fredag ska mannen träffa någon handläggare som har hand det där med personlig assistent. Så svårt som det är att få så tror jag inte det kommer gå igenom. Det är så mycket att ta reda på när man är sjuk och ingen hjälper en direkt utan man måste undersöka själv vilket jag inte orkar. Vi har inte ens handikapparkering när jag åker i bilen vilket vi borde ha t ex.
Det är sånt man inte tänker på som frisk, man vet inte riktigt hur allt fungerar liksom och ingen berättar det för en heller egentligen. De gör mycket för att försvåra känns det som...
Bara detta med att de tog min scooter som jag fått låna för att jag inte kommer utanför dörren varje vecka. De tar den lilla friheten som är min enda möjlighet att komma ut när jag orkar. Fick ju en hel bilaga från kommunen om den där scootern där jag skulle fylla i allt om vår ekonomi för att de skulle skicka en faktura på 150 kr för att de hämtade scootern. Jag undrar bara vad de håller på med det är väl bara att skicka den där fakturan utan att jag ska behöva lämna in all vår ekonomiska situation. Mannen ringde och de skickar en faktura nu utan att jag behöver fylla i något. Konstiga rutiner och merarbete kallar jag det...
Det jag tycker är en märklig människosyn är hur politikerna och samhället i stort ser på sjuka människor. Är vi ingenting värda? Vi är vanliga människor som har haft oturen att bli sjuka. Vi betalar faktiskt mer i skatt än löntagarna också och jag undrar för vad? Jag tycker de är sjuka i huvudet och har en vidrig människosyn...
