MEalltidvila.blogg.se

Försvunnen...

Publicerad 2018-06-17 11:01:00 i Personligt,

På ett sätt så känns det som att jag har försvunnit från jordens yta men ändå är jag kvar...
 
Försvunnen men ingen letar eller orkar ens knappt hjälpa mig i min kamp. Kampen för rätt hjälp, kampen om ensamheten, kampen om att sprida hur utsatta vi med ME är, de orkar inte ens trycka på knappen i sitt egna upptagna liv och tycker säkert att jag borde sluta tjata om min vardag, sluta gnälla och tycka synd om mig själv...
 
De som har försvunnit är helt fine med mig, de är inga jag bryr mig om heller längre...
 
Jag kommer fortsätta kämpa så länge jag orkar och vill...
 
 

Kommentarer

Postat av: Johanna

Publicerad 2018-06-17 12:17:58

Du är inte försvunnen❤ jag läser alltid dina inlägg och väntar på nästa. Din blogg betyder så mycket, är i samma situation som du, helt sängbunden. Du är inte ensam vi få försöka kämpa tillsammans❤ kramar

Svar: Jag får mera stöd från de jag inte känner via alla kommentarer så det är inte er jag klagar på när jag skriver att jag känner mig försvunnen fast inte saknad. De jag menar läser inte ens min blogg eller kanske bara i smyg ibland utan att lämna spår men jag ser vilka orter som läser och kan gissa... Tack för ditt stöd Johanna, det betyder mycket, vi kämpar tillsammans!!! Kramar fina MEdkämpe <333
MEalltidvila

Postat av: Katarina

Publicerad 2018-06-17 22:16:49

Jag har också en del personer i mitt liv som blivit ”osynliga” på många sätt, det gör ont. De verkar liksom vilja sopa allt som inte är lättsmält under mattan... Försöker att tänka att de saknar mkt inombords o också helt empati.
Jag är liksom Johanna så otroligt tacksam att jag har förmånen att få läsa din blogg o att vi alla med svårare ME försöker att stötta varandra, det betyder så mycket!
Många varma kramar fina du 💗💗💗

Svar: Jag tror nästan alla får uppleva att många försvinner vid sjukdom men en del får också väldigt mycket stöd av olika slag. Jag är glad och tacksam för alla som skriver här när de vill och orkar, det tröstar mig alltid lite. Då betyder jag fortfarande något för någon... Många kramar fina stöttande vän ❤️❤️❤️
MEalltidvila

Postat av: Veronica

Publicerad 2018-06-17 23:20:21

Ja det är så tråkigt. Många styrkekramar till dig ❤❤❤

Svar: Detsamma tillbaka till dig ❤️❤️❤️
MEalltidvila

Postat av: Marie Herngren

Publicerad 2018-06-18 22:14:15

Fina du, vet egentligen inte vad jag kan skriva för att komma med lite ljus, du är verkligen inte försvunnen och osynlig. Ser att du betyder mycket, för många här i bloggen och för nära och kära. Du skriver så mycket intressant, fint, uppmuntrande och ibland måste du få tycka att tillvaron är rätt eländig och det är inte konstigt att du tvivlar och tycker att allt känns hopplöst. Kan inte tänka mig in i din situation, men den är nog bland det tuffaste man kan ha. När man inte längre kan vara aktiv och delta i allt som innan var självklart. Så tufft❣️Men osynlig är du inte❣️
Fortsätt kämpa, och skriv! 💜💙💚

Svar: Ja det är plågsamt jobbigt! Tack för dina ord❣️💗💗💗
MEalltidvila

Postat av: Marie Herngren

Publicerad 2018-06-18 22:35:53

Nu läste jag ditt tidigare inlägg, bl.a. om assistans. Menar du att ni med Me inte är berättiga till assistans?!? När jag jobbade hette det att man skulle vara händer och fötter och göra det som personen i fråga inte klarade av. Allt från vika tvätt, laga mat, torka ett golv... allt som personen inte kunde fixa själv, hon klarade av att duscha om jag satte fram pall, handtag, handduk mm. Jag jobbade hos henne när hennes man jobbade😁 vilket var blandade tider på dygnet ( mannen jobbade på ambulansen) hon hade även en dotter som då var 6 år. Så allt ingick.
Sjukt att ni måste kämpa så. Dessa lurendrejare som finns som försvårar för alla som behöver😡. Styrkekramar 💜💚💙

Svar: Jag vet en som blivit av med heltidsassistans som verkligen behöver det. Sedan vet jag en som har deltidsassistans. Vet också de som ansökt men inte fått. Annars är jag inte så insatt i hur andra har det, tror ofta att det är de anhöriga som får ta den biten, precis som mannen måste göra. Ska skriva ett nytt inlägg för mannen pratade med biståndshandläggaren tidigare idag. Tack för att du berättade detta... Många kramar <333
MEalltidvila

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

MEalltidvila

1996 fick jag ME, Myalgisk Encefalomyelit, diagnosen dröjde till 2014. Här skriver jag om min vardag och jag hoppas att ni kan läsa om min resa till ett friskare liv. Vill du inte missa när jag uppdaterar här så följ mig på Facebook, klicka på symbolen ovan. Vill du komma i kontakt med mig via mail går det bra på mealltidvila@gmail.com. Tack för att du tar av din tid för att läsa min blogg <3

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela