Vissa dagar...
Vissa dagar är svårare än andra, så är det bara. Vissa dagar får jag anstränga mig för att skratta till för att lura mig själv eller något i den stilen. När det inte finns något att vara glad över och när det aldrig finns något att se fram emot. Det är tungt...
Idag har det varit en sådan dag, en extra tung dag att gå igenom och mest på egen hand i min ensamhet...
Och ingen behöver skriva att det finns alltid något att vara tacksam eller glad över, jag vet det...
Men jag har varit instäng här nu väldigt länge och bara gjort vårdbesök när jag varit utanför huset de senaste åren. Jag känner mig inte som en fri människa alls längre, bara fast och låst...
