MEalltidvila.blogg.se

Glömma allt...

Publicerad 2018-01-12 01:51:31 i Personligt,

Jag vill bara glömma att jag har ME och glömma allt om det. Låtsas att jag är frisk och att detta är ett normalt tillstånd för mig. Bli fri för en stund, men tyvärr går det inte, det är omöjligt...
 
En del kanske tror man vill ligga i soffan hela dagarna men jag kan säga att om jag kunde välja så hade jag lätt valt att avstå det. Jag hatar soffan och ska elda upp den om jag blir bättre eller jag hatar inte soffan, jag hatar ME:n som tvingar mig att ligga där, men jag kommer elda upp den...
 
Jag saknar orden för hur mycket jag vill bli bättre men det spelar ingen roll hur mycket jag än skriver det här så händer det inget...
 
En del kanske tror att vi med ME är rädda för att röra på oss också... De kan inte ha mer fel... Vi är bara rädda för att bli sämre i sjukdomen. Vi är många som har blivit mer sjuka på grund av att vi ansträngt oss för mycket och inte lyssnat på kroppen fast vi borde ha gjort det. Många av oss har också blivit tvingade till ansträngningar, psykiska som fysiska. För att inte tala om vilken press det är att vara sjuk i dagens samhälle och även ekonomiskt...
 
Det enda jag vill är att kunna röra på mig utan att må sämre. Att få leva mitt och vårt liv...
 
Jag förstår de som inte orkar kämpa längre. Just nu är jag i ett läge där jag vill fortsätta kämpa och det känns skönt. Men det kan ändras fort, när jag mår som sämst vill jag oftast bara få dö. Jag har tappat räkningen på hur ofta jag har sagt det till min man. Tyvärr får han ta skiten och han tröstar mig och försöker peppa mig...
 
Det är bara för han och barnen jag kämpar. Egentligen borde jag skriva ett hyllningsinlägg till honom men det kommer en annan gång, han är min ängel här på jorden...
 
 

Kommentarer

Postat av: Annica

Publicerad 2018-01-12 09:14:50

Tänker på dig❤️❤️❤️
Stunderna då man känner att man vill kämpa vidare är så värdefulla.
Jag förstår din känsla av att vilja ge upp.
Jag känner likadant i mina krascher fast jag är sjuk i utmattning.Det är jättetufft att stå ut när man mår som sämst.
Iblan kan man känna sig så otroligt förtvivlad.
Vi är många som delar eller delvis delar dina erfarenheter av att vara sjuk och funktionsnedsatt.
Vi är många som förstår att det handlar inte om ovilja till att röra på sig och vara aktiv..
Det är bara det att priset man betalar efteråt många gånger kostar mer i dåligt mående än den stund man mår bra av att göra mer än man egentligen förmår.
Jag tror du är en ängel på jorden för många andra också.❤️❤️❤️
Styrkekramar från
Annica

Svar: Det är tufft att leva så här utan ände på helvetet och jag är tacksam för att just nu (när det varit extra svårt) att jag inte föll ner. Jag balanserar på en skör tråd när det gäller att klara detta psykiskt och vet att jag kan trilla dit i bottenlös sorg och förtvivlan när som helst. Tack för dina fina ord och förståelsen du har... Styrkekramar tillbaka <333
me alltid vila

Postat av: Annica

Publicerad 2018-01-12 13:28:49

Styrkekramar 😍

Svar: Kramar tillbaka <333
me alltid vila

Postat av: Katarina

Publicerad 2018-01-12 14:55:58

Så mycket viktigt o klokt du tar upp!
Ja, de som händelsevis skulle tro att vi tycker om att ligga i våra soffor o sängar större delen av våra dygn får gärna byta med ngn av oss.
Att tvingas till detta liv är en otrolig sorg o påfrestning.
Tänk att få kunna gå en normal promenad, umgås med nära o kära, sitta på en restaurang, klara ett biobesök el i den vildaste av drömmar klara en utlandsresa... Men mest av allt kunna klara en vardag med allt vad det innebär.
Håller så med dig med önskan om att elda upp också min soffa ; )

Många kramar fina vän <333

Svar: Vet inte om jag är klok direkt, känner att min hjärna bara är dimmig och att jag svamlar om samma saker för jag glömmer vad jag skrivit... Du skriver precis det jag med vill göra, så enkla saker och den största drömmen att få klara en utlandsresa, vilken dröm... Vi pratade om det häromdagen och jag sa att det kommer aldrig hända och mannen svarade att vi måste få drömma om det och en dag kanske det går... Hoppas både du och jag kommer fixa det en dag <3 Och att vi kommer att få elda upp våra soffor... :-) Många kramar tillbaka <333
me alltid vila

Postat av: Mannen

Publicerad 2018-01-12 22:02:44

Jag trodde änglarna fanns bara, bara i himmelen? 😘

Svar: Jag trodde änglarna fanns bara, bara i himmelen. Men det var innan jag mötte dig, nu har jag en ängel här hos mig... <3
me alltid vila

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

MEalltidvila

1996 fick jag ME, Myalgisk Encefalomyelit, diagnosen dröjde till 2014. Här skriver jag om min vardag och jag hoppas att ni kan läsa om min resa till ett friskare liv. Vill du inte missa när jag uppdaterar här så följ mig på Facebook, klicka på symbolen ovan. Vill du komma i kontakt med mig via mail går det bra på mealltidvila@gmail.com. Tack för att du tar av din tid för att läsa min blogg, lämna gärna en kommentar! <3

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela