Sympatier...
Tack för alla era kommentarer på mitt förra blogginlägg om avundsjuka! Ni skriver så bra och jag konstaterar återigen att min hjärna har svårt att få ner allt jag tänker på och ofta orkar jag inte fokusera och skriva som jag verkligen vill, jag får liksom inte fram det för jag tappar orden när jag skriver också...
Har funderat på om jag blir dömd som en som vill ha uppmärksamhet och sympatier för att jag är sjuk...
Säkert finns det dem som tycker och tror det. Men jag vet hur jag är och jag vill inte ha något av det alls! Jag brukar till och med skämmas och känna mig dum för alla fina kommentarer och stödet jag får. Att jag började blogga om min sjukdom passar inte ens in på min personlighet...
Det enda jag vill är att försöka sprida information om ME just därför den är så omdiskuterad och inte riktigt erkänd. Vi måste få den erkänd samt få rätt omhändertagande i vården. Jag önskar ingen att behöva gå igenom det jag har fått göra...
Har varit och läst om ME på ett forum som jag inte vill nämna. Jag har läst där lite sporadiskt och det är ingen rolig läsning. Det får mig att vändas i min mage faktiskt och det lämnar en hemsk eftersmak att se vad många skriver...
Senast idag önskade jag att jag hade en erkänd sjukdom där det fanns vård och acceptans utan en massa dömanden och misstro...
