Reflektioner...
Detta är ju årets tid för reflektion och göra ett bokslut på året som gått. Har funderat lite på det men har inte kommit så långt i tankarna. Blir bara ledsen när jag tänker på hur mitt liv eller vårt liv (mannens, barnens) har påverkats av min sjukdom så länge. Kan inte planera eller leva mitt liv som jag vill längre fast jag jobbar mot det på alla sätt jag kan, tyvärr är det inte viljan som styr över ME:n...
Ibland kan jag tänka att inget i mitt liv gick som jag hade tänkt utan det har blivit rätt mycket precis tvärtom. Sedan sjukdomen som kom när jag väntade mitt sista barn och hur sjuk jag var men ändå inte fick varken rätt diagnos eller rätt hjälp, det gör mig så förbannad när jag tänker på det...
Många får så tunga ryggsäckar att bära och får kämpa i motvind hela tiden och jag känner att det blev så för mig. Visst har en del bra saker hänt också men mest känns det som att jag har behövt kämpa nästan hela tiden och väldigt mycket i min ensamhet då jag inte haft nästan något stöd...
Ska fundera lite till på detta och kanske återkommer jag om jag behöver...
Brukar du göra årsbokslut över ditt liv eller planera inför kommande året? Kan inte du heller planera? Orkar du tänka på det?
