Min lilla fest...
Jag hade en fin födelsedag igår med mina killar. Mannen åkte och hämtade dem så jag hade tre timmar på mig att göra mig i ordning, fast blev ändå inte klar i tid. Allt tar sån tid för mig då jag är långsam och sedan tappar jag tråden i det jag gör samt gör annat jag inte borde, fick leta evigheter efter strumpbyxor som jag inte hade utan fick ta leggings som var helt hopplösa. Sminkade mig för första gången på flera år och det var ovant. Hade som tur var en oöppnad mascara hemma men det var väldigt märkligt att sminka sig och när man ser på tv hur alla andra ser ut så jag då behöver jag hjälp på flera plan. Blir jag bättre behöver jag gå en kurs. Inte för att det är viktigt men jag tycker det är roligt. Har inte varit hos frissan sedan maj 2015 så ja håret är inget kul och numera vet jag inte ens om jag skulle våga tona mer det då jag är så känslig mot alla möjliga kemikalier. Men det är också bara ytligheter, jag är glad ifall jag bara blir bättre och det vet väl alla...
Men det bästa med igår var att jag fick ingen hjärntrötthet eller krasch alls, hade bara lite huvudvärk och lite värk i kroppen samt de där vibrationerna inne i kroppen vaknade jag tyvärr med och de följde mig hela dygnet. Vi var fyra personer inklusive mig. Fast att jag hållt igång väldigt mycket mer än jag någonsin brukar göra, så klarade jag mig utan någon krasch/hjärntrötthet. Jag är så lycklig för det och tror att min ena son som jag inte träffat på ett år undrade nog ifall jag ens är sjuk, (inte för att han ifrågasatte mig) men mannen sa med att det är det som är så svårt att fatta ifall man verkar vara nästan helt normal, pratar och så och inte ligger utslagen i soffan eller måste gå undan, hur ska man förstå då? Men jag satt mest och mannen tjatade på mig att gå och sätta mig om jag stod upp, vilket jag hatar för jag veeeeet. Nu stod jag inte och lagade maten eller gjorde något med det, för det gjorde mannen och han hade en stressig dag stackaren. Han gjorde så bra jobb med allt och de gav mig fina presenter och en väldigt speciell överraskning som jag kommer få framöver om allt går i lås och det var inget jag hade kunnat gissa alls...
Jag är så lycklig att jag inte kraschade när de var här och inte efter heller för jag brukar inte kunna ha såna här dagar alls utan kraschar så fort typ efter jag gjort mig lätt i ordning eller bara något litet som att klä på mig. Vet inte vad detta kom ifrån, en glädje från ovan, en osynlig krafts hjälp, jag har ingen aning eller så var det bara adrenalin för jag kunde inte somna förrän 4-5 på morgonen...
Har inte sovit mycket inatt så det känns lite svullet i huvudet idag men jag är så lycklig över gårdagen och mina fina killar som jag älskar över allt annat på denna jord...
Är så tacksam och vill också tacka för sms, kort, trisslotter, blommor och presenter som skickats till mig. Det hade inte behövts men jag blev väldigt glad och rörd över er generositet och omtanke. Blev också överraskad av en fd kollega som sms:ade mig då vi inte har kontakt längre, sånt värmer...
Jag skulle kunna skriva så mycket mer om hur underligt det är att fylla 50 år och att livet stått helt stilla sedan 2011 typ med bara kaos och sjukdom. Trodde faktiskt att jag skulle kanske vara frisk eller i alla fall bättre när jag var 50. Nu är så inte fallet som ni vet men jag är ändå lycklig för att jag finns med på mitt sätt...
