Den stora dagen...
Jag fyller snart jämna år och det är jobbigt när man inte är frisk och har varit svårare sjuk i så många år. Tankarna är överallt men mest förtränger jag det. Jag kan inte fira min dag som jag skulle vilja. Helst skulle jag ha velat vara bortrest någonstans med mina nära om jag hade kunnat...
Jag har aldrig tagit så allvarligt på mina födelsedagar och har aldrig haft en fest ens någongång. Har aldrig gillat att stå i centrum liksom. Har heller aldrig haft en stor bekantskapskrets så det har liksom blivit så naturligt helt enkelt. Sedan att fylla tre dagar innan julafton är ju som det är med det...
Vet att jag har nämnt tidigare att jag fyller jämt och att det kan låta som att jag vill ha bekräftelse eller uppmärksamhet men så är inte fallet utan tvärtom, jag vill inte bli firad av någon mer än mina närmaste som det brukar vara precis som vanligt alltså, mina killar och jag...
Så på min födelsedag kommer mina barn i alla fall och det räcker för jag orkar inte med mer. Vi ska även fira min äldste son som fyllde år i november och så ska vi fira jul också, får ta allt på en gång då vi inte bor nära varandra längre...
