Vilken väg ut...
Funderar på hur jag ska komma ut ur detta men kommer inte fram till något. Varje dag måste jag vakna upp till samma levande mardröm att vara så fast av sjukdomen, varje dag. Ingen vet hur det är att tvingas till detta förutom alla andra som är drabbade lika hårt som jag...
Kommer inte fram till något svar, det finns ju inget ändå. Du kanske inte ska grubbla så mycket tänker en del säkert men vad vet du om det säger jag då, för jag bestämmer fortfarande över mina tankar förutom när det är kaos och disco i hjärnan då...
Har svårt att hålla kvar och tänka färdigt tankarna, fast det inte finns några svar så letar jag. Kom fram till att jag vill inte se eller höra talas om ME på ett tag, vill bara glömma helvetet...