Leva eller överleva...
Hur svårt är det att leva med svår ME och hur svårt är det att stå bredvid som anhörig? Den enda sidan jag vet är som sjuk men jag ser också hur det påverkar andra nära. Jag ser oro och sorg för ögon ljuger inte. Det är så lätt för mig att känna att jag är en belastning, bara en belastning...
Även om mannen säger att jag inte är det så känner jag så. Vi kan inte leva det liv som vi trodde oss kunna göra och det är en ständigt pågående sorg som få kan föreställa sig...
Hur det är att stå bredvid som anhörig, vet jag ju bara vad jag tror och vad jag ibland ser och sett med mina ögon. För att inte tala om all min frustration och sorg som mannen ofta försöker trösta och lugna när jag gråter och säger att jag inte orkar mer...
Jag drömmer om den dag jag kanske blir bättre. Om jag blir bättre vill jag att vi förnyar våra löften och sedan åker direkt på en bröllopsresa. Vi kom aldrig iväg på en bröllopsresa när vi var nygifta för min sjukdom tog över allt mer...
Samtidigt som jag drömmer om det så gör det sååå ont för jag tror aldrig att det kommer hända. Det enda jag vill är att kunna leva och inte bara överleva dag ut och dag in...
