Bra eller dåligt beslut...
Idag skulle jag egentligen åkt för att sätta på ett 24 timmars EKG men jag beslutade att inte göra detta häromdagen. Mina pulsökningar har nästan försvunnit helt, det händer ibland men inte så illa som det har varit under lång tid och det beror förmodligen på att jag bara vilat och dragit ner på mina duschar. Jag vill inte riskera att få tillbaka dessa pulsökningar/svettningar för att åka i bilen 45 minuter samt besöket på sjukhuset för jag vet att det kommer tillbaka då och det kan sitta i så länge...
Jag vet inte om jag gör rätt eller fel men nu är det detta jag har beslutat.
Min status är som vanligt ändå dålig men dessa pulsökningar/svettningar gör det ännu jobbigare och jag är glad så länge jag slipper dem. Kanske kan jag läka lite om jag inte går över mina begränsningar. Men som jag sa till mannen har jag aldrig haft koll på mina begränsningar utan jag har ju pushat och kraschat hela tiden och sedan en tid tillbaka gör jag nästan ingenting längre, jag bara är, och med resultatet att det där nästan försvunnit då. Jag har blivit lite rädd för att ta ut mig och rädd för att jag ingenting gör med, jag kraschar ju fortfarande ibland, ibland känns det som att det kommer utan anledning också, det går så fort. Jag kan inte med ord beskriva hur jobbigt det är att krascha, hur dåligt jag mår då, det är hemskt. Det enda jag kan göra då är att ligga och blunda och ha det tyst runt omkring mig...
Som sagt jag är inne i en period då jag verkligen hatar denna sjukdomen så mycket, jag vill inte ens höra talas om ME för det står mig upp i halsen. Det är tortyr att vakna varenda dag och leva som någon jäkla zombie...
