Borttappad...
Jag har tappat bort mig själv och den jag en gång var är död, borta, uppslukad av ME:n som vann till slut. Jag kan inte göra i stort sett någonting utan att bli sämre och då rätt dålig direkt. Kan inte stå upp eller sitta rakt upp mer än kanske 10 minuter innan symtomen blir så mycket värre att jag kanske kraschar som följd...
Livet som en gång var rätt fungerande, trots att jag hade ME fast i mildare grad, det är borta nu och jag önskar så att jag får tillbaka lite mer funktion. Hur vet jag inte och hoppet om ett botemedel är långt borta...
Vem är jag nu mer än fastlåst av sjukdom. Ibland undrar jag om jag kanske blir knäpp till slut, att allt bara ska rasa ihop psykiskt på grund av detta. Jag kan som sagt inte hämta kraft och energi själv och jag kan inte vara jag på långa vägar...
