Att inte orka stå på benen...
Jag orkar ju inte stå på benen så länge och jag orkar inte sitta på en vanlig stol så länge, gör jag det så blir jag sämre efter en kort stund. Äter oftast i soffan för det är mjukare där. Ibland, läs väldigt sällan, gör jag de andra sällskap för att det är trevligt att äta tillsammans och prata, gjorde det idag och fick yrsel och blev så trött till slut. Det är så himla jobbigt att behöva ha det så här. Känner mig som ett kolli och vad jag än gör så stjäl det energi från mig. Nu är det ju inte mycket jag kan göra och vissa dagar kan jag inte göra någonting alls...
Känner mig så inlåst och som i min egna lilla värld, fast...
Mer och mer krymper jag och ser ingen framtid. Har många tankar om döden, att det är ok om jag dör för jag har ju nästan inget liv. På ett sätt vore det en befrielse...
Det är bara det att jag inte känner mig färdig än, har inte orkat förbereda allt som jag vill samtidigt som jag bara vill slå bort det för jag vill ju leva och få mitt liv tillbaka, bli bättre och helst frisk.
Tänk att kunna få njuta av livet...
Men något av det jobbigaste är att jag inte orkar stå på benen så länge, att min energi är så dålig att jag inte ens kommer ut i min scooter...
