Me too...
Det hände där jag borde varit trygg. Hemma hos min bästa kompis och hennes lillasyster. Mamman jobbade natt och vi var i deras sommarstuga. Jag var 12 år. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Visste inte om jag skulle springa ut mitt i natten efteråt men vågade inte röra mig och vart skulle jag springa. Jag grät och försökte väcka min kompis som låg bredvid mig men hon ville inte vakna. Hon skämdes för sin pappa och hade hört allt.
Han var så himla otäck, jag hade alltid tyckt att han var konstig och tyst. Satt ofta och rökte sin pipa mitt i natten. Han sa till mig att han bara skojade och att jag inte skulle säga något till min mamma eller pappa. Han hade aldrig pratat så mycket med mig som han gjorde den natten. Min bästa kompis sa morgonen efter att han bara skojade och erkände att hon var vaken men låtsassovit. Jag vågade inte berätta för mamma men gjorde det efter mer än ett år efteråt. Då skulle de skiljas och han försökte hämta min kompis hemma hos oss fast det inte var bestämt. Hela min kompis familj kom hem till oss, mamman, mormorn och flera andra. Mormorn spände ögonen i mig och frågade om det var sant det jag berättat. Jag kände mig jättedum och smålog av nervositet och svarade du kan fråga Tina, hon hörde allt...
Frågan är vad han gjort mot sina egna döttrar, jag vet inte...
Det enda jag vet är att han gav mig ptsd. Jag var extremt rädd för honom och den bilen han hade. Var rädd för att han skulle ge sig på mig igen för att jag hade berättat. Den där blåa volvon, ser jag en sådan tänker jag direkt på honom fortfarande, det är så inpräntat. Fast han är död nu...
Jag har sett honom en gång efter den gången hemma hos oss och det var kanske 2007 eller 2008. Han satt och väntade på bussen utanför Åhléns i Kalmar. Jag är rätt säker på att han såg mig också. Jag fick hjärtklappning, fast jag var nästan 40 år så blev jag otroligt rädd för honom. Mannen mötte upp mig och jag berättade för honom, pulsen gick fortfarande i 180 minst...
Såg sedan i tidningen att han dött dagen efter våra blickar möttes, han hade fått en stroke. Ibland undrar jag om det hade något samband...
Men ingen hjälpte mig igenom det som hände mig. Jag fick klara mig själv för de tyckte ju att ingenting hände. Det hände tillräckligt för mig och jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Det satte djupa spår och ändrade mitt beteende när jag var utomhus. Jag hade ptsd...
Jag var 12 år...
Men som för många andra så slutade det inte där, det har hänt mer saker i mitt liv och säg den kvinna som inte blivit utsatt. Jag tror inte hon finns...
(Bild från internet)
