Den osynliga sjukdomen ME...
Att leva med en osynlig sjukdom är inte lätt...
Att leva med en sjukdom som sjukvården oftast inte ens hört talas om och sällan erkänd är minst sagt jobbigt...
"Vad är ME? Myalgisk Encefalomyelit. Vad sa du? Adrig hört talas om, aha kroniskt trötthetssyndrom, du är lite trött då bara! Har du provat KBT? Har du träffat en psykolog? Har du ätit antidepressiva, hur länge, har du provat olika sorter??? Aha..."
"Jag tror inte på den sjukdomen för det finns inget bevis, ingen biomarkör och jag har aldrig läst om det i min utbildning."
Att få fel diagnos och istället bli sämre sedan lämnad åt sig själv utan hjälp eller specialistvård och inte ens ett förlåt efter felbehandling...
"Jag kan inte göra mer för dig, det är ingen idé att du kommer hit mer. Jag förstår inte hur jag ska skriva remissen men det gör nog ingen skillnad i ditt mående ändå! Varför vill du ha en remiss dit?"
Att bli dömd av andra människor som inte heller förstår eller känner till sjukdomen ME...
"Ryck upp dig, kom igen nu, du är psykiskt sjuk, du måste vara deprimerad, alla är trötta, tänk inte så mycket, ta en promenad så känns det bättre, du kämpar inte tillräckligt, ändra din kost och gå ner i vikt, du är för känslig och så vidare..."
Att mötas av tystnad, som att det inte existerar någon sjukdom som har tagit över ens liv. Kan bara säga att det också gör ont...
Jag har hört, upplevt allt det och lite till...
Jag hade själv aldrig hört talas om min sjukdom innan det var för sent och därför bloggar jag om mitt liv med ME.
(Bild från Facebook)
