MEalltidvila.blogg.se

Släng av dig masken...

Publicerad 2017-11-18 03:40:00 i Personligt,

Släng den där masken, ta bort den och säg som det är. Våga be om hjälp och hoppas att du får den. Får du den inte av din läkare så byt till nästa, kanske den förstår, eller nästa. Jag träffade till slut en som förstod och som stöttade mig så gott hon kunde även om hon då inte visste om ME. Själv förstod jag inte hur hon kunde se det så fort, jag sökte ju henne av annan anledning, men hon hade lång erfarenhet som psykoterapeut. Hon hjälpte mig att inse att jag måste gå till doktorn för att bli sjukskriven. Jag orkade knappt hålla den där masken längre. Hade panikattacker och mycket ångest, utöver allt det andra som ingår i ME, då är det svårt att hålla masken...
 
I början när jag satt hos henne kunde hon fråga när tiden var slut, "vad ska du göra nu?" och jag svarade som alltid, "gå tillbaka till jobbet" och hon suckade bara åt mig och sa "nej du ska gå hem nu, varför gör du inte det?" Men jag gick aldrig hem de gångerna. Snart var det helt ohållbart, det tog inte lång tid...
 
Masken åkte av... Jag hade ångest att behöva gå till läkaren. Efter allt jag varit igenom tidigare så var jag säker på diagnosen jag skulle få. Innerst inne visste jag att det var något mer än utmattning, panikångest och generell ångest men vad hade jag att komma med, jag är ingen doktor...
 
Jag kunde inte arbeta längre och behövde vila så det kvittade om han så hade skrivit vad som helst i sjukintyget. Bytte läkare, fick 50% sjukskrivning i 3 månader. Det var tufft, allt jag gjorde var att jobba, promenera och vila. Ingenting blev bättre. Gick ändå tillbaka på min fulltid (7 tim/dag) efter det i 1 månad, hade stora problem och MYCKET stress på jobbet, satt och grät på toan ibland, klarade inte att jobba fullt ut och kraschade hårdare. Min psykoterapeut sa återigen att du måste sjukskriva dig. Bytte läkare som inte ens var trevlig mot mig, gick därifrån. Gick till han som sjukskrivit mig på 50% men han ville inte ens ta emot mig. Bytte då tillbaka till min gamla husläkare jag haft sedan 96. Fick heltidssjukskrivning utan att behöva be om det och sedan började hela resan mot ME och jag har inte jobbat sen dess, har aldrig klarat att arbetspröva och har nu sjukersättning...
 
Jag gick för länge och kämpade alldeles för länge mot vad jag borde gjort. Gör inte som jag utan lita på din kropp och din magkänsla som skriker till dig. Som de säger "Var rädd om dig, ingen tackar dig när din ork är slut" det stämmer och du måste tänka på dig och din hälsa före jobbet hur mycket du än gillar ditt jobb eller måste försörja dig. Kan man inte så kan man inte, hur mycket man än vill...
 
 
(Bilder från internet)
 

Kommentarer

Postat av: Louise

Publicerad 2017-11-18 23:12:44

Usch det där var som skrivet direkt till mig 😩 vet att jag biter ihop, stressar o kämpar lite för mycket nu för att klara nya jobbet...o är såklart livrädd för att det ska straffa sig. Vi är nog lite för plikttrogna både du och jag för vårt eget bästa. Så sorgligt att läsa din berättelse om hur du kämpade på o hur det blev 😢 jag lovar att jag ska ha den i bakhuvudet o försöka lära mig av ditt misstag.
Kram till världens finaste Susanne 💝

Svar: Blir orolig för dig... Förstår att du måste ha mycket med det nya jobbet, det verkade ju vara en del att sätta sig in i. Det är ju inte bara arbetet heller utan allt är nytt, så det blir ju massa intryck kan jag tänka mig. Samt att jag förstår att du vill göra ditt bästa och inte komma med sjukfrånvaro redan. Plikttrogna är nog bara förnamnet på oss... Men du måste ändå sätta hälsan först för du har ju också ME och den kan bli värre om du inte lyssnar på kroppen, du vill ju inte åka på en försämring som du inte kan återhämta dig från. Se mig som ett skräckexempel och var rädd om dig! Många kramar fina vän <333
me alltid vila

Postat av: Katarina

Publicerad 2017-11-19 12:28:50

Så ledsen för hela din tuffa resa😢
Väldigt många kloka ord och tankar i det du skriver!
Jag har också varit en av de mest plikttrogna o satte jobbet som hög prio o kämpade mig dit o igenom dagar fast jag var så dålig att jag hade svårt att klara resorna till o från... var en djävulsk situation fast jag bara bet ihop o körde på...
Jag försöker liksom du stoppa de människor jag har i min omgivning när jag ser o hör om stress o dåligt fysiskt mående innan det är för sent. Det har blivit som ett "mission" för mig med allt jag har drabbats av o som jag inte kan backa bandet ifrån, dessvärre... Så viktigt det du skriver om o som jag instämmer till 110% i = man måste lyssna på sin kropp!
Många kramar fina vän <333

Svar: Jag blir ledsen för din skull också då jag ser att du gjort samma misstag som mig... Alldeles för plikttrogen, varför är man det. Ingen väljer ju att bli sjuk och varför anses det som en belastning både på arbetsplatsen och i samhället. Den dagen då de själva blir sjuka och behöver stöd, trygghet och hjälp, den dagen kanske deras samvete kommer ifatt dem... Många kramar fina du <333
me alltid vila

Postat av: Malin

Publicerad 2017-11-19 19:52:11

Känns om om du även skriver direkt till mig. Pga att jag inte har diagnosen på papper ännu känns det dom om jag inte har lov att vara sjuk. Fast jag känner i varje del av kroppen att något är fel, mycket fel. Just nu känns det även som om jobbet vill ha bort mig, är inte intressant som sjuk halvtidare😞.
Man blir ju så splittrad oxå av alla läkare, träna eller vila, hyprokondriker eller sjuk. ME vet de inte vad det är, så finns det tycker de....
är så trött, trött på masken, bita ihop men framför allt så är inget kul. Man betalar för allt man gör, all min energi går till måsten, barnen och sällan blir något över. Är så rädd för att bli sämre, så rädd... historien käns igen överallt jag läser om ME. Kram till dig tappra ME kämpe ❤️

Svar: Ja detta inlägget inspirerades från dig faktiskt. Jag har själv blivit försämrad innan jag fick rätt diagnos och även efter diagnosen, av min gamla husläkare, min kbt psykoterapeut, pressen från jobbet och Försäkringskassan som inte kunde något om ME eller tog någon hänsyn i mitt fall vilket ledde rakt mot försämring. Därför bloggar jag ifall det kan rädda någon annan från att bli sämre om de har ME. Gör aldrig något du inte orkar, våga stå upp för dig om hur du mår. Jag önskar så att jag hade vågat och orkat göra det... Jag har väldigt svårt för att säga nej tyvärr. De som inte kan något om ME har ingen aning om hur de förstör människor om de tror att träning/press hjälper. Jag är ett levande bevis på att det inte hjälper... Lyssna på din kropp för det är det enda som betyder något! Många kramar till dig <333
me alltid vila

Postat av: Malin

Publicerad 2017-11-20 21:44:25

Tack för din omtanke. Tänk att det ska vara så svårt att stå upp för hur man mår. /kram

Svar: Ja det är märkligt, tror vi är en "viss typ" av människa på något sätt... Kramar <3
me alltid vila

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

MEalltidvila

1996 fick jag ME, Myalgisk Encefalomyelit, diagnosen dröjde till 2014. Här skriver jag om min vardag och jag hoppas att ni kan läsa om min resa till ett friskare liv. Vill du inte missa när jag uppdaterar här så följ mig på Facebook, klicka på symbolen ovan. Vill du komma i kontakt med mig via mail går det bra på mealltidvila@gmail.com. Tack för att du tar av din tid för att läsa min blogg, lämna gärna en kommentar! <3

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela