Sex år...
Många gånger så kan jag inte fatta att mitt liv är så här begränsat och att jag blivit så här sjuk. Vården sviker och lämnar en. Borde de inte kunna göra något mer? De har ju hjälpt till med att förstöra mig så varför kan de inte hjälpa mig med att försöka bli bättre?
Det har gått sex år nu sedan det tog stopp och jag vart tvungen att sjukskriva mig och jag är numera sjukpensionär och sämre än någonsin...
Vi är ju miljoner som saknas på grund av ME och lever utanför samhället liksom, som levande döda, de som är husbundna då eller de stackarna som är helt sängbundna...
Det är ett rent helvete att vara sjuk i dagens Sverige. Det är tortyr, det är inte tortyr att titta på fotboll om vi ska få spela i VM eller inte...
Är det någon som saknar mig? Ja kanske några närstående annars är det som om jag vore död. Man försvinner liksom rätt fort när man inte kan jobba eller vara social längre. Allt bara försvinner...
(Bild från facebook, en av mina favoriter)
