MEalltidvila.blogg.se

Natten och dagen...

Publicerad 2017-11-06 01:09:23 i Personligt,

Först vill jag tacka alla för era hjärtan, kommentarer och stöd, det betyder mycket att känna den värmen från er!
 
Det blev en vaken natt till och jag har mått väldigt dåligt. Jag väckte inte mannen men han hörde mig rätt fort ändå och kom upp och fixade ett par mackor och varm choklad för jag var så hungrig, hade bara ätit två gånger under dagen. Åt maten, hade lite svårare att svälja så det gick sakta och jag fick mina hamsterkinder, spottade ut det sista för jag blev illamående, säkert för att jag varit vaken så länge och sedan dödsångesten på det...
 
Det blev lite sent med middagen igår för mannen var iväg och tände ljus på gravarna. Han hittade även ett plats för mitt ljus som tändes för min farfar, farmor och far i Kalmar.
 
Men tillbaka till gårdagsnatten då. Somnade kanske runt 7 i morse, sov oroligt, vaknade somnade om två gånger men vid 10 vaknade jag helt. Mådde så dåligt, fick frossa och blev varm och kall om vartannat, mådde illa också. Mannen försökte hjälpa mig att slappna av och jag lyssnade på meditiationen igen. Kanske somnade om runt tolv och vaknade efter två och då kunde jag inte sova mer. Mannen och jag pratade lite om hur jag ska tänka/göra. Han tycker jag ska ta hjälp för han vet inte vad han ska göra eller säga men jag tycker han hjälper mig med det han säger. Jag är så tacksam att jag inte är ensam. Men vi satte punkt för idag när jag blev för trött och så får vi fortsätta prata imorgon. Fick lova han att väcka honom om det behövs inatt, flera gånger fick jag lova för han litar inte på att jag gör det. Märker att han blir orolig för mig och han säger att han mår dåligt över att se mig må dåligt. Jag förstår honom, det är jobbigt att se på också...
 
Det är bättre nu ikväll med ångesten fast jag är fortfarande spänd i kroppen och mår lite illa. Magen är lite i uppror med, tror jag har en släng av magkatarr också. 
 
Jag har inte varit på facebook idag för att slippa se mer om denna kvinnan som dött. Jag är för känslig, så är det bara och det är inget jag kan hjälpa. Jag är född sån och hellre det än okänslig...
 
Känner mig förvirrad över hur jag ska hantera facebook. Kanske bara ska hantera min sida MEalltidvila där, mannen tycker det just nu i alla fall. Blir ju väldigt ensam utan det även om jag inte pratar med andra speciellt ofta, det är ju hela mitt sociala liv. Annars pratar/träffar jag ju bara mannen. Telefon pratar jag inte ofta i heller utan messar helst. Ska jag prata med någon i telefonen så måste det vara tyst i bakgrunden hos den andra personen annars blir det för jobbigt för mig och tar onödig kraft vilket då kan ge mig hjärntrötthet rätt fort.
 
Någon skrev en kommentar för inte så länge sedan att jag bara skulle ha roliga saker på fb. Jag har dragit ner och följer inte alla ME grupper men sedan gillar jag många ME sidor och då dyker det upp i flödet ändå samt att även en del vänner delar...
 
Jag vet inte vad jag ska göra... 
 
Kan tyvärr inte städa bort ångesten som jag alltid gjort förr...
 
 
(Mannens bild på mitt ljus till mina i Kalmar)
 
Så himla fint gjort att det fanns en särskild plats för de som inte kan ta sig till den orten där deras kära ligger. 
 
 
(Min bild)
 
Sista gången jag var i Kalmar och kunde gå på kyrkogården, 31 oktober 2014. Där ligger min farfar Gunnar och farmor Karin. Tänker på dem ofta... Tyckte så mycket om när de berättade hur det var när de var unga, det var tufft på många sätt och de fick verkligen kämpa. Min mormor och morfar är också döda men vi har aldrig haft någon kontakt tyvärr. 
 
Det bästa jag vet är att lyssna på andras livshistorier, det finns inget som slår det...
 

Kommentarer

Postat av: Johanna

Publicerad 2017-11-06 14:01:26


Svar: <3
me alltid vila

Postat av: Katarina

Publicerad 2017-11-06 14:02:18

Ledsen för att du har en så jobbig period i ditt mående😥 Så fin man du har som finns där för dig, ovärderligt!
Förstår också din mans oro, min man har också känt mkt oro senaste tiden då jag också varit försämrad i ME:n.
Förstår också att du påverkats av allt med den ME-sjuka kvinnans död, jag har ju bara läst det du skrivit om henne i din blogg men blir ändå väldigt berörd, så otroligt sorgligt...
Fina ord du skriver om dina nära o så fint att kyrkogården ordnat den speciella platsen som din bild visar<3
Många varma kramar o önskningar om förbättring <333

Svar: Är ledsen för att du med är i en sämre period... Stackars våra män, det kan inte vara lätt att stå hjälplösa bredvid. Min man är helt fantastisk, stark och så omtänksam. Då jag är en hsp person så tar jag åt mig för mycket och för lätt, därför måste jag göra lite ändringar när det gäller vissa saker. Hoppas du inte blev för berörd, vill inte göra dig eller andra upprörda, ledsna eller oroliga. Just att hon var yngre än mig och att jag sett henne på fb så blev det bara för mycket. Så fort jag öppnar fb nu så är hon där, vilket jag tycker är bra också så det inte bara göms undan om du förstår vad jag menar. Hon ska hyllas för den ME krigare hon var... Många varma kramar och jag önskar dig också förbättring så fort som möjligt <333
me alltid vila

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

MEalltidvila

1996 fick jag ME, Myalgisk Encefalomyelit, diagnosen dröjde till 2014. Här skriver jag om min vardag och jag hoppas att ni kan läsa om min resa till ett friskare liv. Vill du inte missa när jag uppdaterar här så följ mig på Facebook, klicka på symbolen ovan. Vill du komma i kontakt med mig via mail går det bra på mealltidvila@gmail.com. Tack för att du tar av din tid för att läsa min blogg <3

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela