Överväldigad...
Min fru har nu varit helt sjukskriven i 5 år men sjukdomen började för drygt 20 år sen. Hon lider av sjukdomen som ingen har något bot mot, ME/CFS. Tyvärr har hon ett väldigt begränsat liv just nu, ofta orkar hon bara gå från sängen till soffan. Vid minsta ansträngning så blir hon sämre, hon kan inte och det går inte träna sig frisk.
ME/CFS är klassad som en neurologisk sjukdom och biomedicinsk forskning har bland annat funnit avvikelser i nervsystem, immunförsvar och hormonsystem. Sjukdomen är kronisk, men pågående forskning ger hopp om bättre och effektivare behandlingar i framtiden.
Tyvärr forskar vi alldeles för lite och tyvärr är det väldigt få läkare och sjukvårdspersonal som ens vet om att sjukdomen existerar. Ändå lider cirka 40.000 svenskar av denna sjukdom.
HJÄLP min fru och flera tusen svenskar som har ME/CFS. Dela eller reagera på detta inlägget så fler får upp ögonen och vi kan sprida att denna hemska sjukdom finns eller så skänker du en valfri slant till forskningen. Många skänker 12kr för att den 12 maj är det ME/CFS dagen.
Riksföreningen för ME-patienters forskningskonto:
Bankgiro: 136-7481
Swish: 123 056 33 95
Tack för att du tog dig tid att läsa! ❤️
Han har hittills fått 100 reaktioner, 78 delningar, 75 kommentarer och MÅNGA har swishat samt en del sms. Vi trodde aldrig att så många skulle göra detta. Jag trodde kanske 3-5 personer... En del var vänners vänner till min man med som gjorde detta, helt otroligt!!! Och det har inte slutat än... <333
Kan säga att min blogg blev väl besökt med. Min personliga facebook fick inga gilla eller något men det var rätt väntat, jag blir inte besviken över det längre. Ett par har delat mitt blogginlägg från igår och där fick jag lite reaktioner i alla fall. Det tackar jag för! <333
Nu kommer varken han eller jag att skriva något mer om ME på våra tidslinjer på ett år i alla fall. Jag håller mig till bloggen och jag vet att många inte ens orkar med den. Men jag vet att den är uppskattad av en del i alla fall, sedan skriver jag ju mest för min egna skull, sedan för att öka kunskapen och om den kan hjälpa någon annan, vilket jag redan har fått respons på av flera personer som har kontaktat mig på olika sätt och givetvis här i kommentarerna.
Det är allt lite läskigt att lämna ut sig så här, jag gör det med dubbel känsla. Men jag har inte något mer att förlora så att säga, så tänker jag...