Jag vill ha ro...
När jag tänker på hur mitt liv ser ut så kan jag inte fatta att jag står ut, hur gör man det? Jag gör det inte bra i alla fall, det märks ju här. Har inte kommit till någon acceptans, har inte sörjt färdigt, liksom hur kan man när det är så här illa, hur skulle någon kunna acceptera att vara liggandes nästan hela dagens timmar varje dag? Nej, jag tänker inte göra det. Mitt tålamod är slut, helt finito!
Om jag hade kunnat trycka på en knapp så hade jag gjort det nu! Den enda gången jag har ro är när jag sover och det går inte bra just nu. Vet inte hur länge det har hållt på men är över en vecka i alla fall. Min hjärna går på högvarv och nästan hela tiden tänker jag på sjukdomen, hur jag ska försöka underlätta och slippa må sämre. Nej du får inte böja dig ner, det tar för mycket energi och du kan få hjärndimma, nej du kan inte hela tiden... Jag vill så mycket men kan inget, inte ens sova.
Är så less på allt som heter ME och allt som har med det att göra. Jag hatar det!
