Kaostankar...
Jag vet inte vad jag ska säga om mitt mående. Det känns som att det aldrig kommer bli bättre. Jag vill bara inte bli sämre vilket det har blivit hela tiden sedan 2011 tills nu. Jag vill bli få bli bättre istället för att bli sämre, det är illa nog nu...
Jag har negativa tankar som upptar min energi vilket jag vet inte är bra. Mannen visade mig ett klipp igår där en person pratade om hur viktigt det är att tänka positivt och hur det leder en framåt. Positivitet kan inte bota sjukdomar dock men det kan säkert underlätta det psykiska måendet. Jag undrar bara hur jag ska få bort mina negativa tankar som dyker upp och som jag funderar på. Det är nog lättare sagt än gjort för detta är inget nytt problem för mig...
Jag är evinnerligt trött på ord som BALANS, CARPE DIEM, POSITIV.... Förlåt men jag kräks på de orden, de ger mig panik och olustkänslor, alltså jag hatar de orden...
Jag vet inte hur jag ska styra upp mina tankar. Eller jag vet hur man kan göra men jag orkar inte hela vägen. Jag kan inte ens klandra mig själv för det då jag vet varför det är så här. Under alla dessa år från 2011 och framåt har jag kämpat och kämpat och jag har bara blivit sjukare och sjukare. Vem blir positiv av det? Svaret är ingen.
I samhällets ögon är du inte heller värd någonting som sjuk och som jag skrev i mitt förra inlägg så står jag ensam och har ingen doktor till stöd fast jag är så här sjuk.
Min man kom upp härom morgonen och började prata om att vi ska åka till Tyskland och jag vet inte allt han funderade på och jag bara undrade vad han höll på med så tidigt på morgonen tills jag kom på att han nog hade läst min blogg... I dagsläget orkar jag inte ens åka dit. Men han försöker ge mig lite hopp. Jag är mer orolig för allt penicillin de kanske vill ge mig och att jag ska få en allergichock och dö istället.
Det är kaos i mina tankar i alla fall...
