Tappar allt mer och mer...
Jag börjar mer och mer tappa allt fast jag kämpar på mitt sätt. Känner mig bara så totalt utanför allt, liksom hela livet... Just nu har jag rätt dygnsrytm i alla fall och jag vet inte om jag tycker bättre om det än att ha vakna nätter egentligen, det är samma skit. Blir nästan mer påmind om det vardagliga livet jag missar när jag har rätt dygnsrytm samtidigt som jag hatar att ha vakna nätter med. Men nätterna ger mig ett mer befogat lugn liksom.
Jag ska få ett hembesök av min nya VC doktor i juli. Är lite oroad över det för jag har fått fobi för alla doktorer och myndighetspersoner. Ja inte riktig fobi då men det är jobbigt... Jag har inte något förtroende för dem och jag vill inte bli påhoppad eller ifrågasatt igen, jag orkar inte det.
Mannens besök med doktorn gick väl ändå rätt bra tyckte han. Doktorn hade läst på innan han kom dit om ME vilket underlättade. Han hade även printat ut den där lappen för att kunna hjälpa mig få en remiss till Stora Sköndal, vilket min förra husläkare inte hade varken tid eller kunskap att göra. Mannen ställde frågorna till mig och jag svarade, var inte speciellt komplicerat alls, det var en symptomlista hur man mått den senaste veckan bara och att fylla i vilken grad man tyckte sig ligga på för de olika symptomen. Fast just nu så undrar jag bara varför ska jag dit, de kan ju inte göra något för mig ändå!?!? Ja ja kön dit är ändå lång så...
Doktorn hade reagerat på min dygnsrytm såklart... Den jag är oförmögen att styra över och min privata ME doktor sa till mig att jag bara ska sova när jag kan och det kommer jag vidhålla. Jag har gjort allt jag kan för att få bättre sömn och så är det bara. På tal om sömnen så sover jag upp och ner, igår natt väldigt mycket hackig sömn, kan inte ens räkna hur många gånger jag vaknade och inatt sov jag först knappt två timmar och när jag vaknade kändes det som jag sovit jättelänge och blev så besviken när jag tittade på klockan, sedan somnade jag om och sov tre timmar i rad vilket är ett nytt rekord...
Under så många år när jag haft mina sömnstörningar och insomnia så har jag ändå gått till jobbet efter två tre timmars hackig sömn, försökt hålla mina rutiner men ändå inte kunnat sova. Det finns inget som hjälper mig och om jag inte ska dö alltför tidigt så måste jag sova som jag gör. De med ME dör ju ändå för tidigt, någon skrev att det förkortar livet med 25 år. Ja om man inte väljer att ta livet av sig då vilket också många gör som har ME.
