Kommentarer
Postat av: Cia
Kramisar i massor!!
☀️🍓🍓🌺💐💙
Postat av: Katarina
Ledsen för att du inte kom ut ngt under midsommarhelgen. Jag måste säga att jag tycker det är skönt att den nu är över. (Låter kanske hemskt att säga så men jag vet att du förstår hur jag tänker). Hoppas att du under kommande vecka ska klara att ta dig ut något i trädgården. Det är ju såna saker som är betydelsefulla i den väldigt begränsade tillvaro vi har. Många kramar 💜
Postat av: Hanna
Tack vare en stor hög extra mediciner, starka värktabletter, och en vilja av stål plus L och mammas sorgsna blickar, var jag med en liten stund på midsommar och åt. Jag kunde inte med att inte vara med något, min familj hade blivit så besviken vilket inte är så rättvist eftersom det är JAG och inte de som blivit helt jäkla kraschad nu efteråt. Men extra krasch eller ej. Är ju kraschad i vanliga fall ändå. Som jag skrev imorse på bloggen, varje dag är den andra lik. Ingen semester här inte. Tyvärr. Kramar fina du <333
Postat av: Fina Stina
Ja, tänk att få semester från ME.
Både syskon och vänner säger ibland att de önskar att de kunde ta över mitt lidande en period. Även om jag inte vill att de ska må så här så hade jag gladeligen tackat JAAA om det hade gått.
Tänk att få vara frisk i några dagar. Tänk.
"Firade" midsommar helt ensam. Man och barn borta i några dagar. Bästa lösningen. Helger tar så mycket energi även om jag bara ligger som vanligt.
Bättre för alla att jag får vila och de får fira av sig rejält utan mig.
Hoppas hoppas att hostan bara var något tillfälligt! 💗
Postat av: Anonym
Min midsommar var heller inge vidare. Min sambo valde att åka bort med sina vänner..kändes väldigt tungt. Jag misunnar inte honom det men ändå känns det i själ och hjärta. Kvar hemma var jag och mina två tonåringar som knappt vet på vilket ben dem ska stå på. Ser i deras ögon hur förtvivlade dem är. Jag hatar denna sjukdom och vad den gör med mig. Varje dag är en kamp. Känns som jag trampar vatten men kraften finns inte mer. Sen sjunker jag längre och längre ner. Maktlösheten att inte kunna påverka är outhärdlig. Ska träffa doktorn på fredag. Tänker säga att dem får lägga in mig nånstans. Var spelar ingen roll bara jag får någon hjälp..är helt förtvivlad..tack för att du skriver