MEalltidvila.blogg.se

Ett sista ord...

Publicerad 2017-06-30 00:01:13 i Personligt,

Jag har länge funderat på att skriva brev till vissa ifall jag skulle dö. Funderar och funderar men kommer inte igång riktigt. Började skriva ett par rader för en tid sedan men raderade det rätt fort. Kommer inte skriva riktiga brev utan på datorn för det är enklare. Men det känns liksom dumt att göra det för vad jag vet ska jag ju inte dö just nu men ibland känner jag mig ju riktigt dålig faktiskt. Ingen vet ju när det är dags egentligen heller men när jag är så här dålig så är det väl inte konstigt att jag tänker på det...
 
För mig är det viktigt att inte lämna utan några ord till mina nära, liksom inte lämna något osagt och jag vill berätta hur mycket de har betytt för mig. Men det är samtidigt svårt och tungt att skriva sådana brev och jag kommer inte igång... Jag vill inte tänka på det egentligen heller men ändå så tänker jag på det. 
 
När någon nära dött så tänker man ju på det där sista samtalet man hade och speciellt om man inte hinner träffas innan man dör, då försöker man komma ihåg den där sista gången. Sista gången man träffades och sista gången man pratade. Vad var det sista man sa till varandra...
 
Ja nån gång snart kanske jag börjar skriva lite...
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Postat av: Katarina

Publicerad 2017-06-30 15:28:10

Förstår dina tankar o samtidigt det tuffa i att skriva det där brevet. Jag har faktiskt gjort det för ett tag sedan... Det var väldigt känslosamt o påfrestande men hade då jag skrev det en så dålig period i ME:n så att jag inte trodde jag skulle överleva, utan överdrift. Skrev mitt brev för hand då jag ville att det skulle vara personligt o det ligger nu i ett igenklistrat kuvert. Även om jag aldrig varken tänkte el någonsin trodde jag skulle skriva ett sådant brev så kändes det på ngt sätt bra efteråt, även om det kändes märkligt också. Nu vet jag att det iaf finns där i min låda o det är en sorts trygghet mitt i allt med denna sjukdom. Tänker inte heller på det så ofta. Fin bild o text med Nalle Phu. Många kramar <333

Svar: Blir mycket mer finare och personligt med ett handskrivet brev. Kanske gör jag så med efter att ha skrivit på datorn. Min man blev lätt irriterad över att jag ens skrev detta på bloggen för han säger att jag inte ska dö men en dag dör vi alla ändå och som sagt så känns det så ibland när symptomerna är som värst. För mig som aldrig kommer utanför dörren utan måste ligga nästan hela dygnet så känns det som att bara vänta på döden och det är ju inget min man upplever eller vet hur detta är med alla symptomer för han står ju "bara" bredvid. Förstår att det måste kännas bra att ha skrivit det där breven och när det väl är gjort så är det, inget märkvärdigt eller konstigt. Vi förstår varandra i alla fall för vi är i typ samma sits. Många kramar <333
me alltid vila

Postat av: Fina Stina

Publicerad 2017-07-01 12:50:43

Trodde bara att det var jag som hade såna tankar.

Varje gång jag är riktigt, riktigt dålig tänker jag att jag borde skriva något till min man, mina barn, familj och vänner. Just då är jag för dålig för att orka och när det allra värsta är över kan jag inte förmå mig att skriva det där brevet. Det känns så förfärligt.

Jag vill definitivt inte dö, men om jag skulle göra det för tidigt, av ME eller något annat, skulle det kännas fint att ha ett brev för de anhöriga att läsa.

Men nej. Det tar emot. Dels är tanken på döden så tung, dels tycker en liten del av mig att såna brev för tankarna till självmord. Usch. Men jag kan tänka mig att många med ex obotlig cancer lämnar kvar brev och annat. Det skulle kännas lite skönt ändå.

Men tungt.

Man dör ju inte av ME men det känns ju så när det är som värst.

Kram.

💕💕💕

Svar: Jag vill inte heller dö än men ibland när jag mår väldigt dåligt så vill jag det för att slippa detta lidandet. Det tar lite emot för mig med att skriva för det är olustigt och jag vill ju helst bara bli frisk och kunna leva. Men jag vet hur det är att bli lämnad utan ett ord, utan att få ta farväl, min far hade obotlig cancer och lämnade mig utan att berätta att han höll på att dö. Det finns ju de som dör av ME trots allt så det händer faktiskt och jag vill inte lämna mina barn eller min man utan att ha något skrivet till dem. Men jag har svårt att komma igång men ska inom snar framtid börja skriva lite. Jag tänker inte alls på självmord med breven och jag försöker hålla mig från det ordet och de tankarna för de är så destruktiva. Jag klarar inte av att läsa om de som försökt ta sitt liv på grund av ME, det triggar mig enormt mycket. Jag har haft självmordstankar och jag vill inte ha dem tillbaka igen, jag vill inte ta livet av mig jag vill bara få leva. Jag ska skriva breven i en positiv anda liksom, att de ska leva så mycket det bara går tills det inte går längre... Tack för din kommentar och din syn på saken, kul att det var några som vågar kommentera detta känsliga ämne. Många kramar <333
me alltid vila

Postat av: Johanna

Publicerad 2017-07-01 16:10:17

Du sätter ord på det man knappt vågar uttala för sig själv💗 kramar

Svar: Det blev jag glad över att höra... Tack och kramar tillbaka <333
me alltid vila

Postat av: Fina Stina

Publicerad 2017-07-01 16:48:09

Förstår att det känns extra viktigt för dig som har erfarenhet av det med din far. 💕 Så tufft.

Hm. Kanske ska skriva ändå. Skulle kännas skönt. Men vad ska jag skriva på utsidan...var ska jag lägga det... ?

Tror knappt att jag vill berätta för min man, och jag vill inte se det där brevet själv heller.

Nu fick jag lite att fundera på.

Den här sjukdomen alltså. Det går inte att förstå ens för våra närmaste som "bara" står jämte som du skriver. Det går ju knappt att förstå skälv. Att man kan må så dåligt. Hur hemskt det är när kroppen liksom lägger av.

Varma kramar.

Svar: Ja du får fundera hur du vill göra. Om du har en sjukpärm så kan du lägga det i en plastficka längst bak men någon måste ju hitta det sen bara. Du får klura ut något om du skriver. Du kan ju skriva utanpå något som; Om det värsta händer mig så finns här ett kärleksbrev... Denna djävulska sjukdom ja... Man fattar det knappt själv... Varma kramar tillbaka <333
me alltid vila

Postat av: Hanna

Publicerad 2017-07-02 09:19:21

Nu rinner tårarna! Exakt ett sånt här inlägg har jag väntande, det är skrivet men jag har inte vågat publicera det ännu. Vet att det skulle göra familjen så ledsen och uppgiven.
Jag har börjat på mina brev, skriver för hand vilket gör att ett ord tar typ en timma. Och varje gång jag försöker slutar det med att jag gråter och får overklighets-känslor. Orkar inte att livet verkligen ska behöva vara så jävligt. Och det är till så många jag vill skriva (familjen, fyra vänner, två "ovänner", mormor, morfar, moster, någon mer släkting osv). Hur ska jag orka allt det?!
Massa kramar, styrka och kärlek och TACK för att du finns <333

Svar: Ville inte göra dig eller någon annan ledsen eller upprörd med detta inlägg. Många gånger skriver vi om typ samma saker då vi "sitter i samma båt" med detta sjuka liv. Fast de nära anhöriga blir ledsna och som min man blev lite arg på mig så tycker jag det är viktigt att skriva och det är inget självmordsbrev ju, jag ser det mer som kärleksbrev. Jag sa till mannen att vill du inte ha något brev men det ville han inte lyssna på alls. För mig är det väl speciellt viktigt då min far som visste att han skulle dö inte lämnade något ord till mig och just därför kommer jag skriva. Om du har så många att skriva till så tycker jag att du ska skriva på din dator och de du har allra närmst för hand om du orkar. Just för din familj kan du ju ha en liten bok för alla där du skriver i om du får ork. Jag tycker inte att man ska vara rädd för att prata om döden för den dagen kommer för oss alla förr eller senare ju. Att du och jag och fler med oss tänker så här beror ju på att vi är så sjuka och det kanske de friska har svårt att ta in. Det betyder inte att vi ska ge upp alls. Vi kämpar och vi är starka och vi ger aldrig upp!!! Massa kramar tillbaka fina Hanna, du är en enorm kämpe och fantastisk på att skriva i din blogg, massa kramar, styrka och kärlek tillbaka <333
me alltid vila

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

me alltid vila

Jag har fått diagnosen ME sedan några år tillbaka, har även Borrelia, Twar, Mycoplasma och Anaplasma + säkert några fler infektioner. Här hoppas jag att ni kan läsa om min resa till ett friskare liv. Vill du inte missa när jag uppdaterar här så följ mig på Facebook, klicka på symbolen ovan. Vill du komma i kontakt med mig via mail går det bra på mealltidvila@gmail.com. Tack för att du tar av din tid för att läsa min blogg! <3

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela