Skulden äter upp mig...
Tänk om du var frisk... Det sa mannen till mig idag och jag fylls med skuldkänslor direkt, som äter upp mig inifrån. Han menade inget illa men det påverkar mig bara... Jag känner ofta skuld för att jag är sjuk, att det är mitt egna fel. Jag vet att det inte är det logiskt sätt, men ändå lägger jag på mig den bördan för jag tror inte på det. Jag anklagar mig själv.
Det spelar ingen roll om någon vem som helst eller om en psykolog säger till mig att det inte är mitt fel, det spelar verkligen ingen roll för jag tror inte på det ändå... Jag kan svara att ok det är väl inte det, men jag menar det inte innerst inne.
Jag har alltid haft lätt att ta på mig skulden för mycket och detta med denna sjukdomen. Jag funderar nästan dagligen på OM jag har gjort allt, har jag prövat allt, gör jag tillräckligt, inbillar jag mig osv osv. Det nästan gör mig galen och jag vill bara glömma denna helvetessjukdomen, vilket är omöjligt då...
Känner mig dålig om jag äter något sött, känner mig inte värd det och som att jag förstör min kropp fast jag inte mår sämre än jag brukar ändå. Sockret kan ge mig lite falsk energi som jag tycker om och det blir farligt på många sätt, jag vet det. Har varit helt godis/kak/glass fri under ett år och fuskade ingenting och det gjorde ingen skillnad.
Vill inte ha några åsikter eller goda råd om att jag skriver om detta heller... Jag vet allt ok...
Nu har jag hamnat i en svacka tyvärr... Vet att jag måste bryta den snart. Jag är bara så trött på allt och har börjat ge upp och då kom tröstätandet.
Samtidigt vill jag inte ha några mer "goda råd" så att säga, de står mig upp i halsen nu...
Jag vill bara fly, vill vara fri från sjukdom, helst flyga iväg...
Om jag tatuerar in en fågel på varje arm så kanske de lyfter mig, såna knäppa tankar får jag...
Inget hjälper!